Den preussiska statskuppen.
Representanthuset eller andra kammaren i
Preussen har med en nästan exempellös ihär-
dighet sedan 4 är vägrat att votera någon bud-
get, så länge regerimgen icke afstår från sin
plan att öka utgifterna för landtförsvaret. Re-
geringen har hittills måst nöja sig med att be-
gagna samma utväg, som här vid dylikt fall
skulle kunna användas, nemliven att regera med
den förut gällande statsregleringen. Men om-
sider har den ledsnat vid detta och utfört en
betänklig kupp mot representationen, i det att
den förmått högsta domstolen (Ober-Tribunal)
afgifva den förklaringen att representanter kun-
na utan kammarens tillstånd ställas under åtal
för yttranden inom kammaren. Detta regerin-
gens tilltag erimrar om den sedermera afrättade
konung Carl I:s af England yttrande medan
han ännu regerade:
Jag har funnit för godt att låta häkta några
impertinenta herrar för deras nyligen hållna tal.
Jag har varit alltför släpphändt som icke långt
för detta låtit inspärra dem.
Alldeles så långt har det väl ännu icke kom-
mit i Preussen, men det kan nog gå derhän,
och man är redan på god väg. Likheterna
mellan Englands historia under förra hälften af
sjuttonde århundradet och Preussens historia i
medlet af det nittonde blifva allt talrikare. Till
och med den preussiska monarkiens högsta
domstol ställer sig i striden om den konstitu-
tionella rätten helt öppet på adelns sida.
Preussiska grundlagens 84 artikel säger:
De (medlemmarne af landtdagens båda hus)
kunna aldrig ställas till rätta för sina voterin-
gar vid landtdagen, och för sina der uttalade
åsigter endast inom vederbörande kammare, på
grund af dess arbetsordning.
Ofvertribunalet har dock nu filt det utslag
att representanterna kunna dragas inför rätta