Äfventyraren.
Roman af förf; till .Jean Vaubaron.
Första delen.
Rolf och Johanna.
(Forts. fr. föreg. AA.)
Hufvudsaken är att jag den dag, hvarom nu
är fråga, ledsagade ctt ungt och vackert frun-
timmer, som jag älskade, och vid hvilket jag
sedan längre tid tillbaka varit fästad med ljufva
band. Den första kyrka hon gick in uti, var
den heliga Maria-kyrkan. I det ögonblick, då
vi anlände dit, var ingången öfverfyld af en
hop franska herrar som, långt ifrån att vara
försänkta i andakt, kastade glödande blickar på
de täcka sedesamma som kommo och gingo.
Jag skyndade mig, för att 1 rätt tid hinna fram
till vigvattenskaret. Kommendör Foulquerre var
der före mig. Han närmade sig helt förtroligt
till min dam, för att bestänka henne med vig:
vattnet, och ställde sig emellan oss båda, så
att han vände ryggen åt mig. Vid det han ut-
förde denna manöver, skuflade han till mig med
armbågen och trampade mig på foten. På
samma gång hördes de unga fransmännen hån-
ligt skratta, hvilket bevisade att den skymfliga
handlingen var på förhand uttänkt och icke pas-
serade oförmärkt. Blodet steg mig till hufvu-
det och förblindade mig; jag beherrskade mig
dock af aktning för ställets helgd. Efter en
tund lugna de jag mig temligen. Jag väntade