knollrigt hår omgaf hans panna. Näsan var lång och böjd i form af en örnnäbb, och näsborrarne, som vidgade sig, när han råkade i vredesmod, sutto temligen långt ifrån hvarandra. Ogonbrynen voro svarta och buskiga, och i de gråa, skarpa och genomträngande ögonen lågade en eld, som ingen uthärdade att länge oafvändt betrakta. Mycket långa och uppåtvridna mustascher gåfvo detta ansigte en krigisk karakter. Foulquerre var högrest; hans breda skuldror tycktes i stånd att, likasom Atlas, uppbära verlden. Han såg utmärkt bra ut, då han var klädd i den långa hvita lifrocken med det scharlakansröda korset uppå. Måhända var kommendören nu mindre stridslysten än förr; men han hade blifvit i högsta grad spotsk och despotisk. Stolt öfver sin höga börd och sin omätliga rikedom, gjorde han anspråk på större anseende och inflytande än sjelfve stormästaren. Så snart han bosatt sig på Malta, började han föra stor stat och lefva som en furste. Dagligen höll han gästabud, och största delen af de franska herrar, som uppehöllo sig på ön, blef hans ständiga gäster. Tyskarne och vi spanjorer besökte honom i början sällan, och efter någon tid upphörde våra visiter alldeles, emedan samtalet mnistan jemt rörde sig omkring de sedesamma, och de beskyllningar hvarmed man öfverhopade dessa sårade oss så mycket djupare, som viicke öppet kunde taga deras försvar, utan att derigenom ge stöd ät de unge fransmännens anklagelser. Jag skall säga er, herr Chevalier, att dueller äro förbjudna på Malta och strängt straff stadgadt för dem, som öfverträda dessa förbud. Det enda ställe der dueller få äga rum är