knollrigt hår omgaf hans panna. Näsan var
lång och böjd i form af en örnnäbb, och näs-
borrarne, som vidgade sig, när han råkade i
vredesmod, sutto temligen långt ifrån hvarandra.
Ogonbrynen voro svarta och buskiga, och i de
gråa, skarpa och genomträngande ögonen lågade
en eld, som ingen uthärdade att länge oafvändt
betrakta. Mycket långa och uppåtvridna mu-
stascher gåfvo detta ansigte en krigisk karakter.
Foulquerre var högrest; hans breda skuldror
tycktes i stånd att, likasom Atlas, uppbära
verlden. Han såg utmärkt bra ut, då han var
klädd i den långa hvita lifrocken med det schar-
lakansröda korset uppå.
Måhända var kommendören nu mindre strids-
lysten än förr; men han hade blifvit i högsta
grad spotsk och despotisk. Stolt öfver sin höga
börd och sin omätliga rikedom, gjorde han an-
språk på större anseende och inflytande än
sjelfve stormästaren. Så snart han bosatt sig
på Malta, började han föra stor stat och lefva
som en furste. Dagligen höll han gästabud,
och största delen af de franska herrar, som
uppehöllo sig på ön, blef hans ständiga gäster.
Tyskarne och vi spanjorer besökte honom i
början sällan, och efter någon tid upphörde våra
visiter alldeles, emedan samtalet mnistan jemt
rörde sig omkring de sedesamma, och de beskyll-
ningar hvarmed man öfverhopade dessa sårade
oss så mycket djupare, som viicke öppet kunde
taga deras försvar, utan att derigenom ge stöd
ät de unge fransmännens anklagelser.
Jag skall säga er, herr Chevalier, att dueller
äro förbjudna på Malta och strängt straff stad-
gadt för dem, som öfverträda dessa förbud.
Det enda ställe der dueller få äga rum är