mot hans alltför skarpt markerade spel kan icke underlåtas. Om hr Elmlund, för att uttrycka hjertats vexlande känslor, mindre begagnade sin mimik och sina gester, och i stället lät sitnalionerna värma upp hjertat till sann inspiration, så skulle han helt säkert lättare väcka åskådarens sympati och undvika att falla i ett mancr, som kan bli skadligt för den förhoppningsfulle artistens framtida utveckling.