Äfventyraren.
Roman af förf: till Jean Vaubaron.
Första delen.
Rolf och Johanna.
(Forts. fr. föreg. AZ.)
XXXTIII.
Duellen.
Johanna hade till en början blifvit förvånad,
då hon känt bärstolen tvärt sättas ned på mar-
ken, men när dörren öppnades, och hon varse-
blef den person, som så påfluget antastade hen-
ne i hotell Lyons trappa, intogs hon af rädsla
och förtviflan.
— Hvem är ni, min herre? ropade hon; och
hvad. vill ni mig?
— Ivem jag är? svarade den okände. Jag
är en nng man, som blifvit intagen af era be-
hag, min vackra tös, och som gjort den fasta
föresatsen att betyga er sin beundran. .:; Hvad
jag vill? Stället tyckes mig icke vara särdeles
lämpligt för omständligare förklaringar; jag upp-
skjuter derföre svaret på denna fråga till sed-
nare. Men var Ingn, ni skall icke förlora nå-
gonting på att ni väntar.
Medan den okände talade, grep han Johan-
na om armen och drog denna åt sig, i afsigt
att tvinga den unga qvinnan att stiga ur stolen.
Men hon tog hela sin styrka till hjelp och sökte
göra motstånd.