Äfventyraren. Roman af förf: till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AZ.) XXXTIII. Duellen. Johanna hade till en början blifvit förvånad, då hon känt bärstolen tvärt sättas ned på marken, men när dörren öppnades, och hon varseblef den person, som så påfluget antastade henne i hotell Lyons trappa, intogs hon af rädsla och förtviflan. — Hvem är ni, min herre? ropade hon; och hvad. vill ni mig? — Ivem jag är? svarade den okände. Jag är en nng man, som blifvit intagen af era behag, min vackra tös, och som gjort den fasta föresatsen att betyga er sin beundran. .:; Hvad jag vill? Stället tyckes mig icke vara särdeles lämpligt för omständligare förklaringar; jag uppskjuter derföre svaret på denna fråga till sednare. Men var Ingn, ni skall icke förlora någonting på att ni väntar. Medan den okände talade, grep han Johanna om armen och drog denna åt sig, i afsigt att tvinga den unga qvinnan att stiga ur stolen. Men hon tog hela sin styrka till hjelp och sökte göra motstånd.