( OO VR ON A VA LOL COLLIN
samt att ersätta Andersson det belopp han af h
nom tillnarrat sig.
Landsorten.
Dot förmodade poströfveriförsöket vid Te
reboda. Härom hölls ransakning å vintertinget
Walla, hvarom i Göteborgsposten berättas:
Hemmansbrukaren Gustaf Johansson i Dorasbaq
ken under Forssvik stod anklagad för det han lö
dagen den 16 sistl. december kl. half 7 på aftone
på andra sidan poststationen Karlslund anfallit de
emellan Moholm och Karlsborg farande landtpo
sten, vid hvilket tillfälle, såsom förut omnämnts
postiljonen A. G. Bengtsson, medelst ett skotts at
lossande, träffade våldsverkaren, som fattade tag
tyglarne på hästen, i högra sidan straxt nedon
skulderbladet, så att han tumlade omkull. Bengts
son, såsom målsegare och derföre först hörd, be
rättade, att han ofvannämnde dag på Ofverby gärdt
upphunnit fem på vägen gående karlar, hvaraf en
synbarligen den störste af dem, försökt hugga fast
i tyglen, i afsigt att hämma hästen, men hvilke
afböjdes af B. genom ett piskrapp åt den djerfve
så att hästen försattes i en lifligare fart, att er
tom halfstopsbutelj straxt derefter kastades, för
modligen i tanke att träffa B. i hufvudet, men ati
den sönderkrossats mot kärrsätet, midt emot der
B. satt, att B., då han skulle resa ifrån Karlslund
der han dröjt en halftimme för postens expedie-
rande, blifvit uppmärksamgjord af skjutspojken, att
fem karlar gått der förbi, och att han förmodade.
det de hyste onda afsigter mot dem, hvarpå B. helt
lugnt svarat: det kan ingen hjelpat, kör bara på
du, att när de kommit på andra sidan den s. k.
Brudgumsliden., vid en liten backe, som straxt
nedom den börjar, ungefärligen 1,000 alnar från
Karlslund, han sett tre karlar, deraf den ene, som
stod ungefärligen 12 fot från de öfrige begge på
högra sidan, hastigt gripit tag i tyglarne, under ett
barskt yttrande: Jag skall åka med,, hvarpå B.
högt genmält: Det får ingen åka med posten, och
derpå ytterligare tillagt, varnande: släpp karl, an-
nars skjuter jag., och att då karlen ej ville hör-
samma tillsägelsen, han för tredje gången varnan-
de yttrat släpp genast, eljest smäller det ögonblick-
ligen, hvarpå han, i förmodan att den djerfve lands-
vägsriddaren ville röfva posten, straxt derefter af-
skjöt sin pistol, laddad med hagel af n:r 10, på
honom, dervid han föll till marken, och af hvilket
skott hästen blef något skrämd, så att han ilade
skyndsamt framåt, och att tvenne personer Sprun-
git efter, men att de icke lyckats upphinna honom.
B. anmärkte, att han tvenne gånger förut, våren
och hösten 1364, blifvit öfverfallen i samma skog,
men alltid genom rådighet och sinnesnärvaro lyc-
kats rädda sig. Den tilltalade, Gustaf Johansson,
icke iklädd fångdrägt, en stor, reslig man, c:a 36
år gammal, och med ett icke ofördelaktigt utseen-
de, men med ett trotsigt drag kring munnen, till-
sades derefter att afgifva sin berättelse, dervid han
till sitt försvar genmälde, att han nämnde dag i
sällskap med flera andra bekanta bevistat torgda-
gen i Undenäs, dervid han druckit rätt bastant, att
han fram på eftermiddagen anländt till Karlslund,
der han än ytterligare med öl påökat sitt rus, och
att han väntat på en god vän, som skulle fara der
förbi, och af hvilken han fått löfte att få åka med
hem till sitt, men då han icke hörts af, han i tvenne
bekantas sällskap styrt kosan åt hemleden, och då
de kommit på andra sidan Brudgumsliden de stad-
nat och språkat något litet, och att derunder en
åkande kommit, hvarvid han gått några alnar fram-
åt på vägen och, troende att det var den väntade
bekante, med hvilken han skulle få åka, högg han
fast i tygeln, hvarvid han oförmodadt träffades af
ett skott i högra höften, så att han raglade åt si-
dan mot en straxt der bredvid stående gärdesgård.
Okunnig hvarifrån skottet kom, såsom berusad af
starka drycker, och icke anande, att det var posten,
han nu hindrade (?) hade han litet derefter, glöm-
mande sin erhållna blessyr och förargad öfver att
så hafva behandlats, tagit en gärdsgårdsstör och
med den rappat på sina följeslagare (troligen en
dikt) med befallning till dem, att säga hvem det
var af dem, som skjöt på honom. Först andra da-
gen, då länsman W. Brisman höll polisundersök-
ning om postvåldet, hade han till sin ledsnad fått
höra, att det var posten han i fyllan och villan
ofredat. Ilan tillade derefter med en sorglig min,
att doktorn utplockat 15 hagel ur sidan på honom,
men att han nu var fullkomligt återställd. Pillfrå-
gad af domaren, om han ej kunde märka, att det
var posten han ofredade och hindrade, svarade han,
att mörkret hindrade honom ifrån att se det, och
att han dessutom trodde att den åkande var den
bekante, på hvilken han väntade. Domaren gjorde
honom uppmärksam på att det icke går an att
uppehålla, hindra eller anfalla posten, och att po-
stiljonen måste till sista blodsdroppen försvara po-4
sten. Den tilltalade urskuldade sig dermed, att
han icke hörde Bengtsson blåsa i sitt horn eller
på annat sätt signalera att han förde posten, och
att han dessutom icke hört hvad B. tillsagt honom-
om. Uppmanad af domaren att tala sanning, vid-
blef han envist sin afgifna berättelse. Fem af all-
männa åklagaren länsman Brisman inkallade vitt-
nen blefyo nu hörda, hvilka dock enstämmigt för-
nekade det Gustaf Johansson haft något uppsåt att
röfva posten eller ens yttrat den ringaste tanke
för dem derom, att Gustaf varit full och en stund j
efteråt, sedan han träffats af skottet, trots två ar
dem hafva föröfvat dådet, hvarföre han, uppbragt
af vrede, med en stör pryglat på dem, äfvensom I
att de (två af vittnena hade sutit i ett landsvägs-
dike, ej långt från skådeplatsen, och supit) aldrig
kunnat förstå att det var posten, oaktadt len I
i
i
vittnade att det var stjernklart om qvällen.
Skjutspojken, en 18-årig yngling med ett slugt och
illparigt utseende, hade, besynnerligt nog, icke hört
Tr ag fT ; nm ee oo 1 Faa 2 ee AS aAa