Rolf spratt ofrivilligt till. Ilade väl Johanna
upptäckt hans lifs hemlighet? Visste hon att
han var gift, redan innan han gjorde hennes
bekantskap, och att deras förening således icke
var laglig? Men markisen af Thianges var ju
den ende, som kände detta förhållande, oeh Jo-
hanna hade icke träffat markisen. Rolf lugnade
sig straxt.
— Kära barn, sade han, dina förebråelser
göra mig förtviflad, men jag upprepar det ännu
en gång, jag kan ingenting svara, emedan jag
ej förstår anledningen till din förbittring ...-.
Säg mig nu uppriktigt, hvad du har på sinnet!
Hvad anklagar du mig för?... Får jag blott
veta det, skall jag nog kunna rättfärdiga mig.
— Du vill således att jag skall tala?
— Ja, jag ber dig derom?
Johanna förde handen mot sitt hjerta, lika-
som för att hämma dess våldsamma slag, och
lyckades genom en öfvermensklig ansträngning
någorlunda återvinna väldet öfver sig sjelf. Hon
frågade i en nästan lugn ton?
— Du sade mig ju, att din frihet var ho-
tad, derföre att du deltagit i en politisk kom-
plott?
— Ja, svarade Rolf.
Johanna fortfor:
— Du sade mig ju äfven, att du förklädt
dig 1 dag, emedan du hade vigtiga angelägen-
heter att uträtta i den folkrikaste trakten af
staden och icke ville ådraga dig någon upp-
märksamhet?
— Ja, svarade herr -Tremblaye för andra
gången.
— Nåväl! frågade Johanna, hvarföre sade.du
mig allt detta?