Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. ME.) Härpå tog Rolf afsked af karlen och lemnade krogen. Vi skola sedan redogöra för våra läsare, huru det kunde komma sig att herr Trembläye icke vär känd af Mathias Auber, åt hvilken han utan tvekan uppdrog ett så hemligt ärende. Vi tillägga att, om någonting förefaller dunkelt och osannolikt i de första delarne af denna berättelse, skall det längre fram bli förklaradt, såsom vi hoppas, till allmän belåtenhet. På aftonen den fjerde dagen kom chevaliern tillbaka till den krog, som falskeligen kallades en mötesplats för Venus och Mars. Mathias Auber var på sin post. Den stora bägare, fylld ända till brädden med bränvin, som stod framför honom, vittnade om hans kassas blomstrande tillstånd. Tan var synbarligen drucken. Men ruset inverkade ingenting på hans förstånds reda och klarhet. — Jag har alltid ansett det vara oklokt att berömma sig sjelf, sade han till Rolf, så snart denne tagit plats bredvid honom; men i dag kan jag utan skryt säga att jag ärligt förtjent mina pengar. — Har ni lyckats? frågade chevaliern.