— Hvad för slag! Tror ni, det någonsin
händer att Mathias Auber icke lyckas?
— Ni har förmodligen der en redogörelse
för hvad ni uppsnappat?
— Ja.
— Gif hit!
Mathias räckte Rolf en omsorgsfullt förseglad
pappersrulle, i det han sade:
— Jag är en samvetsgrann menniska, min
herre, och har derföre icke velat visa mig säm-
re mot er, än ni mot mig. För sådant
ändamål har jag låtit mina anteckningar om-
skrifvas på ett vårdadt språk af en bland mina
vänner, en skrifvare af sällsynt förtjenst, och
som hvilken dag som helst skulle kunna vär-
digt fylla en plats i akademien... Detta, ser
ni, kostar mig en louisdor, men det är ock-
så ett välgjordt arbete. Var så god och döm
sjelf.
Rolf bröt förseglingen och läste följunde:
RBapport, afgifven till herr chevaliern RBolf af
Tremblaye angående ett fruntimmer, som
säger sig heta Antonia Verdi.
Rolf afbröt sin läsning.
— Känner ni mig? utropade han.
— Ja, som ni ser! svarade Mathias. HEfter-
som jag arbetade för er räkning, roade det mig
att ta reda på hvem ni var.
Chevaliern kastade åter blicken på rapporten,
som han höll i handen. Denna började så-
lunda:!
Frågor, till antalet sju, ha af herr chevalier
Tremblaye blifvit framställda till hans ödmju-
kaste tjenare Mathias Auber. Bemälte Auber
vill söka besvara dem så fullständigt som möj-