Liten dödlighet. Såsom någontm: sällsynt må nämnas att inom Jakobs församlint härstädes, som räknar öfver 11,000 innevånare från den 6 till den 25 i denna månad icke me än ett enda dödsfall blifvit anmäldt. — Ickt heller firas många bröllop. Det har ej utta gits mer än 2 lysningar sedan nyåret. Teater. Alltför sällan kan man tala om en sann konstnjutning på vår nationalteaters dramatiska område, och det är derföre man med så mycket större glädje skyndar dit, då det någongäng är högtid der, och man en afton fir sällskapa med någon af de stora mästarne. In sådan högtid är det hvar afton Goethes Egmont framträder, och den store skaldens vänner samlas då, för att lyssna till tankar och ord, som likt klockrena toner klinga genom sekler. Diktaren har till ämne för sin dramatiska behandling valt den tid, då Nederländerna suckade under Spaniens ok och folkets rätt på det djupaste kränktes af. öfvermodiga förtryckare. Egmont, den ädle hertigen af Gaure, representerar i stycket det misshandlade och förtryckta folket, och hertigen af Alba, den spanske fältherren, visar oss tyrannens vederstyggliga bild. Den sanna kärleken strålar emot oss, då vi se Egemonts älskarinna, den hängifua Clara, och den olycklige borgarsonen Brackenburg låter oss ana en hopplös kärleks alla qval. Den politiska försigtigheten, uppviglarens slughet, kälkborgarens feghet, allt träder i Egmont oss till mötes. Ädelhet och grymhet, styrka och svaghet uppenbara sig der, så som de finnas hos verkliga menniskor, och ej som några teaterfigurer. Onvertyr, entreakter och melodramer, af IL. van Beethowen utgöra en värdig ram till denna storartade tafla, som alltid qvarstår lefvande inför det öga, som en gång sett den. Utförandet var i många hänseenden mästerligt. Hr Swartz innehar titelrollen, och genom sin värdiga framställning af Goethes Egmont virar hao ännu en blomma i den krans han redan vunnit för sin tolkning af Shakespeare och Byron. Fru Hvasser ger oss Claras bild, så hänförande och saun, att man tror sig se skaldens egen tanke glida öfver scenen. Hennes sortie i femte akten, sedan hon i förtviflan öfver Egmonts dödsdom tagit giftet, söker fåfingt sin like i mästerskap. Hr Dahlqvist spelar den grymme Albas roll med en natursanning, som kommer åskådaren att rysa. Hrr Kinmansson, Elmlund och Hanson framställa klart och berömvärdt de karakterer, som blifvit dem tilldelade, och hr Knut Almlöfs ypperliga spel och maskering i skrifvaren Vansens roll vittna tydligt om att denne vår utmärkte skådespelare bör räknas bland de ypperste af våra dramatiska artister. I hr Berns salong vid Berzelii park kommer från och med nästa söndag, enär det der nu uppträdande balettsällskapet nästa lördag slutar sina representationer, det under hr Holmgrens ledning stående teatersällskap, som hittills spelat i hr Davidssons norra paviljong, att gifva sina sceniska föreställningar. Entröpriset blifver äfven då 50 öre för person och serveringen fortgår under dessa aftonunderhållningar på vanligt sätt. Teatersällskapet består af 12 personer. (P.-T.) Sju signaturer. Mingen torde vara nyfiken att lära känna de Upsalastudenter, som dölja sig under sju signaturer, i ett rätt läsvärdt och lofvande dikthäfte med detta namn, till julen utkommet från Lindhska tryckeriet i Orebro. Namnen, om ej mera, är Nerikes Allehanda 1 tillfälle lemna. De äro: Sven Tröst: Snoilsky, stockholmare; K: Klockhoff, norrlänning; Finn: Gödecke, östgöte; Daniel: Björck, göteborgare; Edvard: Bäckström, stockholmare; Sigurd Slembe: Centervall, stockholmare; Pjalar: Östergren, östgöte. En förstenad flicka. (Meddeladt.) Med anledning af en korrespondensartikel uti Nya Dagligt Allehanda för nägra dagar sedan om en förstenad prest, som finnes i norra Finland, vill ins. underrätta att han sett något dylikt uti Jähts kyrka i Kronobergs län. Detta exemplar är kroppen af en flicka om 18 å 20 år, som vid omgräfning af kyrkogården blifvit funnen. Den är mörkbrun till färgen och bibehållen alldeles oskadad. Till och med näsan finnes, men håren äro affallna. Vid knackning på kroppen gifver den ihåligt ljud. Om den är balsamerad eller förstenad vet ins. icke, men tror det förra. Den förvaras under golfvet uti sakristian och är inlagd i en omålad likkista, som församlingen låtit göra. För några år sedan, då ins. såg den, hade den en svart mössa på hufvudet, som blifvit funnen på samma gång, och var öfverhöljd med ett lakan, gifvet af en församlingsbo; för öfrigt naken. En sägen förmenar det vara liket af en fröken PlactAhhha Mr