Liten dödlighet. Såsom någontm:
sällsynt må nämnas att inom Jakobs församlint
härstädes, som räknar öfver 11,000 innevånare
från den 6 till den 25 i denna månad icke me
än ett enda dödsfall blifvit anmäldt. — Ickt
heller firas många bröllop. Det har ej utta
gits mer än 2 lysningar sedan nyåret.
Teater. Alltför sällan kan man tala om
en sann konstnjutning på vår nationalteaters
dramatiska område, och det är derföre man med
så mycket större glädje skyndar dit, då det nå-
gongäng är högtid der, och man en afton fir
sällskapa med någon af de stora mästarne. In
sådan högtid är det hvar afton Goethes Egmont
framträder, och den store skaldens vänner sam-
las då, för att lyssna till tankar och ord, som
likt klockrena toner klinga genom sekler. Dik-
taren har till ämne för sin dramatiska behand-
ling valt den tid, då Nederländerna suckade
under Spaniens ok och folkets rätt på det dju-
paste kränktes af. öfvermodiga förtryckare. Eg-
mont, den ädle hertigen af Gaure, represente-
rar i stycket det misshandlade och förtryckta
folket, och hertigen af Alba, den spanske fält-
herren, visar oss tyrannens vederstyggliga bild.
Den sanna kärleken strålar emot oss, då vi se
Egemonts älskarinna, den hängifua Clara, och
den olycklige borgarsonen Brackenburg låter
oss ana en hopplös kärleks alla qval. Den po-
litiska försigtigheten, uppviglarens slughet, kälk-
borgarens feghet, allt träder i Egmont oss till
mötes. Ädelhet och grymhet, styrka och svag-
het uppenbara sig der, så som de finnas hos
verkliga menniskor, och ej som några teater-
figurer.
Onvertyr, entreakter och melodramer, af IL.
van Beethowen utgöra en värdig ram till denna
storartade tafla, som alltid qvarstår lefvande in-
för det öga, som en gång sett den.
Utförandet var i många hänseenden mäster-
ligt. Hr Swartz innehar titelrollen, och genom
sin värdiga framställning af Goethes Egmont
virar hao ännu en blomma i den krans han re-
dan vunnit för sin tolkning af Shakespeare och
Byron. Fru Hvasser ger oss Claras bild, så
hänförande och saun, att man tror sig se skal-
dens egen tanke glida öfver scenen. Hennes
sortie i femte akten, sedan hon i förtviflan öf-
ver Egmonts dödsdom tagit giftet, söker få-
fingt sin like i mästerskap. Hr Dahlqvist spe-
lar den grymme Albas roll med en natursan-
ning, som kommer åskådaren att rysa. Hrr
Kinmansson, Elmlund och Hanson framställa
klart och berömvärdt de karakterer, som blifvit
dem tilldelade, och hr Knut Almlöfs ypperliga
spel och maskering i skrifvaren Vansens roll
vittna tydligt om att denne vår utmärkte skå-
despelare bör räknas bland de ypperste af våra
dramatiska artister.
I hr Berns salong vid Berzelii park
kommer från och med nästa söndag, enär det
der nu uppträdande balettsällskapet nästa lör-
dag slutar sina representationer, det under hr
Holmgrens ledning stående teatersällskap, som
hittills spelat i hr Davidssons norra paviljong,
att gifva sina sceniska föreställningar. - Entrö-
priset blifver äfven då 50 öre för person och
serveringen fortgår under dessa aftonunderhåll-
ningar på vanligt sätt. Teatersällskapet består
af 12 personer. (P.-T.)
Sju signaturer. Mingen torde vara
nyfiken att lära känna de Upsalastudenter, som
dölja sig under sju signaturer, i ett rätt läs-
värdt och lofvande dikthäfte med detta namn,
till julen utkommet från Lindhska tryckeriet i
Orebro. Namnen, om ej mera, är Nerikes Al-
lehanda 1 tillfälle lemna. De äro:
Sven Tröst: Snoilsky, stockholmare;
K: Klockhoff, norrlänning;
Finn: Gödecke, östgöte;
Daniel: Björck, göteborgare;
Edvard: Bäckström, stockholmare;
Sigurd Slembe: Centervall, stockholmare;
Pjalar: Östergren, östgöte.
En förstenad flicka. (Meddeladt.)
Med anledning af en korrespondensartikel uti
Nya Dagligt Allehanda för nägra dagar sedan
om en förstenad prest, som finnes i norra
Finland, vill ins. underrätta att han sett något
dylikt uti Jähts kyrka i Kronobergs län.
Detta exemplar är kroppen af en flicka om
18 å 20 år, som vid omgräfning af kyrkogår-
den blifvit funnen. Den är mörkbrun till fär-
gen och bibehållen alldeles oskadad. Till och
med näsan finnes, men håren äro affallna.
Vid knackning på kroppen gifver den ihåligt
ljud. Om den är balsamerad eller förstenad
vet ins. icke, men tror det förra. Den förvaras
under golfvet uti sakristian och är inlagd i en
omålad likkista, som församlingen låtit göra.
För några år sedan, då ins. såg den, hade den
en svart mössa på hufvudet, som blifvit funnen
på samma gång, och var öfverhöljd med ett
lakan, gifvet af en församlingsbo; för öfrigt
naken.
En sägen förmenar det vara liket af en fröken
PlactAhhha Mr