åtminstone för kapten och styrman, som städse
uthyra dessa hytter åt resande. Skall, när detta
är förhållandet, den resande få debitera afgif-
ten för dubbel hyttplats eller blott en salongs-
plats? Det är mer än väl bekant, att de re-
sande i allmänhet hafva en utomordentligt stor
benägenhet, att, der de med något sken af skäl
kunna; uppskjörta det allmänna och på dess
bekostnad förskaffa sig, just hvad rikets stän-
der velat förekomma, en skälig vinst. Detta
kan nu ske, men skulle icke låtit sig göra, om
statsrådet Lagerstråle, af aktning för språkets
fordringar och månhet om tydlighet, skrifvit, i
stället för den anförda föreskriften: Afgiften
för 2 hyttplatser eller, när hytt för resande ej
finnes för en salongsplats. Den nu anmärkta
otydligheten är så mycket betänkligare, som
den skall kunna tillgodogöras af eller vilseföra
den stora mängd embetsmän, som uppräknas i
reglementets fem första klasser. Det är föröf-
rigt orimligt och stridande emot rikets ständers
afsigt, att det allmänna skall betala en mängd
resande embetsmän afgift för 2 hyttplatser ehuru
de ej behöfva mer än en.
Reglementet (se S 1 och 6) känner icke till
andra befordringssätt här i landet, än allenast
med skjuts, på ångfartyg och på jernväg. Och
dock finnes det befordring på en mängd vägar
med diligenser, om hvilka statsrådet Lagerstråle
så mycket mindre bort vara okunnig, som de
flesta — gående på icke mindre än 36 sär-
skilda linier samt i alla riktningar inom landet
— tillhöra kgl. postverket. För detta är det en
fördel att diligenserna begagnas. Men om en
resande embetsman gör det, huru skall han då
beräkna ersättning för skjutsen? Eller skall
han mähända, för det att han beredt postver-
ket en fördel, straffas såsom för tjenstefel, en-
ligt 8 6?
188 mom. 2 säges: att embetsman, tillhö-
rande någon af de 5 första klasserna, — såle-
des alla sådane embetsmån, som få beräkna
afgift för 2 hyttplatser, — när han reser på
ångfartyg eller jernväg, eger att för betjening
sig tillgodoräkna ett belopp, motsvarande pas-
sagerare-afgiften för en sådan plats å fartyget
eller jernvägen, som här ofvan för 9:de klassen
är bestämd, eller sämsta platsen, och i samma
S:s 3 mom. stadgas, att embetsmän i de 7
första klasserna, i fall han verkligen medför
åkdon för eget begagnande under resans fort-
sättning, må erhålla godtgörelse för transporten
deraf, i enlighet med gällande taxa Detta
stadgande har genom begagnande af ordet;
verkligen blifvit tydligt, men så är icke för-
hållandet med föreskriften 1 mom. 2, enligt
hvilken den resande embetsmannen säkerligen
icke skall underlåta atttillgodoräkna sig rese-
kostnad för betjening, ehuru sådan verkligen
icke medföljer. Det är föröfrigt orimligt och
oskäligt betungande för statsverket, att en re-
sande embetsman får påföra detsamma afgifter
för både 2 hyttplatser å ångfartyg, ehuru han
ej behöfver mer än en, och för betjening. Der-
igenom gör embetsmannea påtagligen, hvad
rikets ständer icke velat, en oskälig vinst. Men
den ene korpen hugger icke ut ögat på den
andre. (Forts.)