Ångbåtsfarten öfver Atlantiska hafvet. Nära fyrtiosju år hafva förgått sedan man första gången försökte att med tillhjelp af ångan öfverfara oceanen. Kämpande mot häftiga vindar och svår sjö, tillryggalade år 1819 ctt fartyg af ovanlig konstruktion, vägen mellan Amerika och England. Detta fartyg skiljde sig i mycket från de klumpiga seglare, som dittills gjort tjenst som paketfartyg, och som vanligtvis behöfde åtta till nio veckor, ibland längre tid, för att komma öfver oceanen. Skeppet hade något liknande hjul midskepps på sidorna, och från däck stod upp en skorsten, ur hvilken uppsteg en svart rök — det var med ett ord det första ångfartyg som plöjde oceanen. Skeppet bar namnet Savannah och var försedt med en maskin af Watts system, som Fulton och Livingstone hade bragt öfver till Amerika, och som de nu försökte använda till att framdrifva fartyg. Deras försök kröntes med ganska god framgång. Savannah gjorde resan från Newyork till England på tjugosex dagar, men den allmänna tanken var att denna resa kunde betraktas mera som eit lyckadt äfventyr, än som lyckad lösning af ett vetenskapligt problem. På de lugna vattnen i Forthoch Clydekanalerna hade man redan trettio år förut lyckats framdrifva fartyg medelst ånga, till en hastighet af 1 svensk mil i timmen. Ar 1812 plöjde Henry Bells Comet (ett ångfartyg) de lugna vattnen i Clydes kanal, och året derpå kom cn ännu större komet och gjorde turer på kanalen; men dessa prof, tyckte man, voro vidt skiljda från försöket att med ångfartyg befara