Ångbåtsfarten öfver Atlantiska
hafvet.
Nära fyrtiosju år hafva förgått sedan man
första gången försökte att med tillhjelp af ån-
gan öfverfara oceanen. Kämpande mot häftiga
vindar och svår sjö, tillryggalade år 1819 ctt
fartyg af ovanlig konstruktion, vägen mellan
Amerika och England. Detta fartyg skiljde
sig i mycket från de klumpiga seglare, som
dittills gjort tjenst som paketfartyg, och som
vanligtvis behöfde åtta till nio veckor, ibland
längre tid, för att komma öfver oceanen. Skep-
pet hade något liknande hjul midskepps på si-
dorna, och från däck stod upp en skorsten, ur
hvilken uppsteg en svart rök — det var med
ett ord det första ångfartyg som plöjde ocea-
nen. Skeppet bar namnet Savannah och var
försedt med en maskin af Watts system, som
Fulton och Livingstone hade bragt öfver till
Amerika, och som de nu försökte använda till
att framdrifva fartyg. Deras försök kröntes med
ganska god framgång. Savannah gjorde resan
från Newyork till England på tjugosex dagar,
men den allmänna tanken var att denna resa
kunde betraktas mera som eit lyckadt äfventyr,
än som lyckad lösning af ett vetenskapligt pro-
blem. På de lugna vattnen i Forth- och Clyde-
kanalerna hade man redan trettio år förut lyc-
kats framdrifva fartyg medelst ånga, till en ha-
stighet af 1 svensk mil i timmen. Ar 1812
plöjde Henry Bells Comet (ett ångfartyg) de
lugna vattnen i Clydes kanal, och året derpå
kom cn ännu större komet och gjorde turer på
kanalen; men dessa prof, tyckte man, voro vidt
skiljda från försöket att med ångfartyg befara