esse
icke missbruka denna kyska och innerliga öm-
het... Jag vill ega henne i lugn, drömma en
ljuf dröm, utan att behöfva frukta ett obehag-
ligt uppvaknande.
— Ah! utbrast markisen med ett ironiskt
leende, allt det der är ju mycket vackert! Så
mycken kärlek och framför allt så mycken mo-
ral! Inom kort, min käre chevalier, är ni ett
mönster för äkta män och familjefäder! Ni blir
ett motstycke till hjeltarne i de mildaste herda-
qväden. Gift er, min bäste vän, gift er! Långt
ifrån att afråda er, skall det tvärtom bli mitt
bemödande att genom exemplariska seder till-
vinna mig er frus tillgifvenhet. Hon kan icke
vara annat än förtjusande, och då jag är vän
till mannen, vill jag också bli det till hustrun
... Men hvarmed jag i denna affär kan tjena
er, det begriper jag sannerligen inte...
— Ni ser, svarade Rolf, att jag utan att
blicka eller rygga tillbaka mottagit den ström
af stickord, hvarmed mni behagat öfverösa mig.
Jag har, gudnås, ingen af de förtjenster ni till-
lagt mig.
— Jo visst!
— Hör mig! Det är just för fullbordandet
af det giftermål, hvarom jag talat, som jag be-
höfver er hjelp.
— På hvad sätt han jag stå till er tjenst?
Jag är ju hvarken prest eller notarie.
— Det är just derföre jag behöfver er. En
verklig prest och en verklig notarie kunna icke
alls gagna mig.
— Ni talar i gåtor. Om ni vill att jag skall
förstå, så förklara er tydligare!
— Det är lätt. Med tre ord skall jag göra
allt klart för er: jag är gift!