— Jag tror också inte ni kan förebrå mig någon synnerlig sparsamhet. — Allt detta rör er, nu skola vi öfvergå till mina angelägenheter. Jag haren tjenst att bedja er om. . — Så mycket bättre! Jag omfattar med för tjusning hvarje tillfälle att vara er nyttig. — Det angår en för mig högst vigtig sak... — Tala! — Men jag måste först meddela er ett förtroende. — Jag är endast öra. — Men skratta inte åt mig! — Jag skall försöka hålla mig... — Nåväl! jag är... — Hvad för slag? — Kär! — Kär! .. Ni? — Min Gud! Kär öfver öronen... Kär som ett barn! — Jag trodde er verkligen vara oåtkomlig för kärlekssjukan, svarade herr Thianges. Men eftersom ni ännu finner behag i att tjena den lilla guden Cupido, vill jag visst inte ha roligt på er bekostnad för det... Tvärton. anser jag er beklagansvärd . .— Jaså, ni börjar redan bitas, inföll Rolf. Det är att bryta ett gifvet löfte. — Jag skall icke vara elak vidare emot er. Lugna er nu, min bäste chevalier, och låt mig veta, på hvad sätt jag kan vara er behjelplig i era kärleksaffärer! ..