— Jag tror också inte ni kan förebrå mig
någon synnerlig sparsamhet.
— Allt detta rör er, nu skola vi öfvergå till
mina angelägenheter. Jag haren tjenst att bedja
er om. .
— Så mycket bättre! Jag omfattar med för
tjusning hvarje tillfälle att vara er nyttig.
— Det angår en för mig högst vigtig sak...
— Tala!
— Men jag måste först meddela er ett för-
troende.
— Jag är endast öra.
— Men skratta inte åt mig!
— Jag skall försöka hålla mig...
— Nåväl! jag är...
— Hvad för slag?
— Kär!
— Kär! .. Ni?
— Min Gud! Kär öfver öronen... Kär som
ett barn!
— Jag trodde er verkligen vara oåtkomlig
för kärlekssjukan, svarade herr Thianges. Men
eftersom ni ännu finner behag i att tjena den
lilla guden Cupido, vill jag visst inte ha roligt
på er bekostnad för det... Tvärton. anser jag
er beklagansvärd . .-
— Jaså, ni börjar redan bitas, inföll Rolf.
Det är att bryta ett gifvet löfte.
— Jag skall icke vara elak vidare emot er.
Lugna er nu, min bäste chevalier, och låt mig
veta, på hvad sätt jag kan vara er behjelplig i
era kärleksaffärer! ..