Bref från landsorten. Från Filipstads bergslag skrifves till oss: Våra. skogar ligga bortom sjöar, kärr och i der ha vi ock våra kol. Men som sjöarne icke äro frusna, kunna vi ej komma till kolen, och vi äro nödsakade att stänga våra masugnar och hyttor. — Från Persberget kunna vi ej erhålla malm emedan vägarne äro så uppblötta att hjulen gå ned till nafven. Hvad skall det blifva af oss arma bergsmän utan jordbruk. Våra kärr kunna ej tillfrysa på min: dre än en månad, och sedan hafva vi vår med solen som verkar på dem, så att vi med våra få dragare ej kunna få kol och malm till vära hyttor. Vi se en svår tid komma, ty bergs mannen beror af vintern — ja hela Sveriges jerntillverkning beror deraf. Från trakten norr om Sundsvall skrifves till OSS: Det talas nu ständigt om reformfester öfver nästan hela landet, men sannerligen härstädes gifvas sådana fester, och min öfvertygelse är: att här ej finnes hvarken vänner eller ovänner till den nya regeringstormen (?) Lika lifligt omfattas skarpskyttesaken. Väl ha vid ett par tillfällen några ståndspersoner försökt att få en liten corps till stånd, äfven som ett frikostigt bolag skänkt 500 rdr dertill om en skarpskytteförening skulle kunna komma att bildas; men allt förgäfves — och detta ändå ehuru Fäderneslandet läses mycket fli tigt. Men det vore nog orätt att påstå, det dåsighet ensamt är orsaken härtill, ty folket iu i allmänhet fattigt och bor mycket afsides ifrån hvarandra. Det myckna arbete som här bedrifves för trä: varurörelsen, verkställes mest af utlänningar, från Wermland och norrlänningar från aflägsnare orter, och niär vintern instundar draga de flesta af dessa hvar till sitt och återkomma först med våren. Nu en annan sak. Förunderligt nog är att ju mer trikinsjukdomen blir känd, dess mera stiger fläsket 1 pris; boudfläsk kostar nu här färskt 9 rdr och amerikanskt salt fläsk 10 å 11 rdr rmt, allt pr 20 skålp.