Bref från landsorten.
Från Filipstads bergslag skrifves till oss:
Våra. skogar ligga bortom sjöar, kärr och
i der ha vi ock våra kol. Men som sjö-
arne icke äro frusna, kunna vi ej komma till
kolen, och vi äro nödsakade att stänga våra
masugnar och hyttor. — Från Persberget kun-
na vi ej erhålla malm emedan vägarne äro så
uppblötta att hjulen gå ned till nafven. Hvad
skall det blifva af oss arma bergsmän utan
jordbruk. Våra kärr kunna ej tillfrysa på min:
dre än en månad, och sedan hafva vi vår med
solen som verkar på dem, så att vi med våra
få dragare ej kunna få kol och malm till vära
hyttor. Vi se en svår tid komma, ty bergs
mannen beror af vintern — ja hela Sveriges
jerntillverkning beror deraf.
Från trakten norr om Sundsvall skrifves till
OSS:
Det talas nu ständigt om reformfester öfver
nästan hela landet, men sannerligen härstädes
gifvas sådana fester, och min öfvertygelse är:
att här ej finnes hvarken vänner eller ovänner
till den nya regeringstormen (?)
Lika lifligt omfattas skarpskyttesaken. Väl
ha vid ett par tillfällen några ståndspersoner
försökt att få en liten corps till stånd, äfven
som ett frikostigt bolag skänkt 500 rdr dertill
om en skarpskytteförening skulle kunna komma
att bildas; men allt förgäfves — och detta
ändå ehuru Fäderneslandet läses mycket fli
tigt. Men det vore nog orätt att påstå, det
dåsighet ensamt är orsaken härtill, ty folket iu
i allmänhet fattigt och bor mycket afsides ifrån
hvarandra.
Det myckna arbete som här bedrifves för trä:
varurörelsen, verkställes mest af utlänningar,
från Wermland och norrlänningar från aflägs-
nare orter, och niär vintern instundar draga de
flesta af dessa hvar till sitt och återkomma först
med våren.
Nu en annan sak.
Förunderligt nog är att ju mer trikinsjukdo-
men blir känd, dess mera stiger fläsket 1 pris;
boudfläsk kostar nu här färskt 9 rdr och ame-
rikanskt salt fläsk 10 å 11 rdr rmt, allt pr 20
skålp.