Smånyheter. Spöket i Logården. ln natt i förra veckan kom den i Logården å slottet postande soldaten — en rekryt af Svea garde — springande med andan i halsen till högvakten och rapporterade att han hade blifvit skrämd af ett spöke som vandrade i lustgården. En korporal i vakten uppmanade honom att vara tyst med detta och utan att väcka vakthafvande officeren gick han med karlen tillbaka i Logården. Han mötte då samma syn som gardisten, och begge tillsammans vågade sig fram till spöket. Det befanns vara ett af de å slottet boende fruntimmer, som i en ljus klädsel gått ut i Logården att hemta frisk luft, förmodligen i anseende till illamående. En Sorunda-bonde hade häromaftonen fått ett rus i staden och körde så iväg. Tömmarne hängde han omkring lifvet när han kom ut på Hornstullsvägen och hästarne gingo i sakta mak, under det bonden småningom insommade. Han vaknade vid häftigt anrop från två yngre personer: ckör på, farbror! I sömnyran fattade han ömmarne och ryckte till. Hästarne ryckte också till, men som de okynniga ungdomarne hade spänt hästarne från vagnen medan gubben sof, så ryckte hästarne bonden ur vagnen, så att han föll framstupa och slog sig illa i ansigtet och bröstet samt vrickade ena armen. Han kraflade sig upp igen, satte hästarne för vagnen och fortsatte färden tills han kom till ett torp, der