Smånyheter.
Spöket i Logården. ln natt i förra veckan
kom den i Logården å slottet postande soldaten —
en rekryt af Svea garde — springande med andan
i halsen till högvakten och rapporterade att han
hade blifvit skrämd af ett spöke som vandrade i
lustgården. En korporal i vakten uppmanade ho-
nom att vara tyst med detta och utan att väcka
vakthafvande officeren gick han med karlen tillbaka
i Logården. Han mötte då samma syn som gar-
disten, och begge tillsammans vågade sig fram till
spöket. Det befanns vara ett af de å slottet bo-
ende fruntimmer, som i en ljus klädsel gått ut i
Logården att hemta frisk luft, förmodligen i an-
seende till illamående.
En Sorunda-bonde hade häromaftonen fått ett
rus i staden och körde så iväg. Tömmarne hängde
han omkring lifvet när han kom ut på Hornstulls-
vägen och hästarne gingo i sakta mak, under det
bonden småningom insommade. Han vaknade vid
häftigt anrop från två yngre personer: ckör på,
farbror! I sömnyran fattade han ömmarne och ryckte
till. Hästarne ryckte också till, men som de okyn-
niga ungdomarne hade spänt hästarne från vagnen me-
dan gubben sof, så ryckte hästarne bonden ur vagnen,
så att han föll framstupa och slog sig illa i an-
sigtet och bröstet samt vrickade ena armen. Han
kraflade sig upp igen, satte hästarne för vagnen
och fortsatte färden tills han kom till ett torp, der