vestra ändan, hvilar på fyra hvalf. Dessa hvalf
synas vid stadens förstöring af esterna 1188
blifvit skadade, ty de äro på många ställen
ifyllda med tegel, och äfven det stora hvalfvet
öfver midtelskeppet har troligen varit efter nämn-
de ödeläggelse ånyo uppmuradt af tegel. Det
ännu i godt behåll varande norra sidoskeppet
är deremot, liksom alla hvalfven i S:t Pers kyr-
ka, ensamt uppfördt af smärre mur och mindre
kilformig eråsten. Båda kyrkorna synas haft
åstak, i likhet med våra äldre timmerbyggnader,
och hafva troligen varit täckta med spån. S:t
Olofs kyrka kunde utan alltför stor kostnad
återställas i sitt fordna skick och skulle då blif-
va ett utmärkt vackert grafkapell eller bisätt-
ningsrum. I alla fall förtjenar den annat öde,
än att, som nu är förhällandet, allt mer och
mer förfalla och slutligen blifva ett stort sten-
kummel, till föga heder för församlingen och
ännu mindre för riket, som väl kan hafva råd
att bekosta några tusen rdr till iståndsättande
och underhållande af nu omnämnda båda kyr-
kor, hvilken kostnad kan mångdubbelt insparas
genom litet noggrannare utförda jernvägsunder-
sökningar, t. ex. emellan Stockholm och Up-
sala, vid Frösunda, Märsta och Wrå, der ett
par hundratusen rdr och åtskilliga menniskolif
äro och ytterligare blifva förspillda genom lik-
nöjdhet och slarf af vederbörande.
RR AR RA SRS RARE