vestra ändan, hvilar på fyra hvalf. Dessa hvalf synas vid stadens förstöring af esterna 1188 blifvit skadade, ty de äro på många ställen ifyllda med tegel, och äfven det stora hvalfvet öfver midtelskeppet har troligen varit efter nämnde ödeläggelse ånyo uppmuradt af tegel. Det ännu i godt behåll varande norra sidoskeppet är deremot, liksom alla hvalfven i S:t Pers kyrka, ensamt uppfördt af smärre mur och mindre kilformig eråsten. Båda kyrkorna synas haft åstak, i likhet med våra äldre timmerbyggnader, och hafva troligen varit täckta med spån. S:t Olofs kyrka kunde utan alltför stor kostnad återställas i sitt fordna skick och skulle då blifva ett utmärkt vackert grafkapell eller bisättningsrum. I alla fall förtjenar den annat öde, än att, som nu är förhällandet, allt mer och mer förfalla och slutligen blifva ett stort stenkummel, till föga heder för församlingen och ännu mindre för riket, som väl kan hafva råd att bekosta några tusen rdr till iståndsättande och underhållande af nu omnämnda båda kyrkor, hvilken kostnad kan mångdubbelt insparas genom litet noggrannare utförda jernvägsundersökningar, t. ex. emellan Stockholm och Upsala, vid Frösunda, Märsta och Wrå, der ett par hundratusen rdr och åtskilliga menniskolif äro och ytterligare blifva förspillda genom liknöjdhet och slarf af vederbörande. RR AR RA SRS RARE