kannor af normalstyrka på en gång till export angifvas och afsändas, äfvensom att,ilikhet med hvad som vid tullrestitution för socker är stadgadt, utförseln verificeras antingen genom intyg af svensk konsul eller vice konsul å lossningsorten, eller, om sådan tjensteman. der ej är anställd, af annan vederbörande embetsmyndighet. att varan derstädes blifvit lossad; samt att någon restitution icke eger rum vid utförsel till Norge; hvarjemte till KK. M:t torde öfverlemnas att. efter generaltullstyrelsens hörande, meddela de ytterligare föreskrifter, som för ändamålet må finnas nödiga: att afviltsrestitutionen måtte under förutnämnda vilkor få utgå med lika belopp, som tillverkningsafsiften eller 75 öre kannan, bränvinet dervid beräknadt till 50 procents styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermometer: att bränvinsdistillering må äfven å landet såsom särskild näring under alla tider af året och med redskap af hvad storlek och beskaffenhet som helst få utöfvas; dock under tillsyn at kontrollör, hvars arfvode här likasom i städerna bestämmes at K. M:ts befallningshafvande, men erlägges af distillerings-idkaren: och hvilken koutrollör dessutom på stället erhåller fri bostad och kost, i likhet med hvad för brännerikonttiollör är bestämdt. Pragan om ett universitet i ufvudstaden förevar 1 går hos bondeståndet. Ekonominutskottet hade i sitt betänkande afstyrkt förslaget derom och ståndet var af samma mening som utskottet. Såsom skäl dertill anfördes, dels att staten visat sig tillräckligt frikostig not wuniversiteter och elementarskolor i jemförelse mot folkskolorna, dels att man borde afvakta resultatet af teckningen för ett universitet i hufvudstaden. Almqvist påpekade deremot vinsten för vetenskapen af att lärarne vid ett universitet i hufvudstaden komme att stå under offentlig kontroll, och hoppades att studierna skulle kunna idkas på ett för lärjungarne mera fruktbärande sätt. Lönnberg erimrade att Stockholm är, utom Lissabon och Florens, den enda hufvudstad som saknade universitet och ansåg tiden just nu vara inne för Stockhohns innevånare att visa sitt intresse för frågan, hvars lyckliga lösning derigenom skulle betydligt underlättas, då den nästa gång komme under ständernas pröfning. Alven Carl Anders Larsson trodde de teoretiska studierna bättre kunna förenas med den praktiska erfarenheten i hufvudstaden och vetenskapen derigenom verkligen bli lefvande. Frågan om oäkta barns arfsrätt har nu förevarit 1 alla fyra stånden. Adeln bar som bekant redan bifallit förslaget derom. Presteståndet talade vidt och bredt om kränkning af familjerättens helgd m. m. och biskop Sundberg förklarade rent ut att man icke borde gifva vika för barmhertighetskänslan, som manade till bifall. Endast några få röster höjdes för att understödja förslaget, som dock vid voteringen visade sig ha flera anhängare inom det högvördiga ståndet än man af diskussionen fick anledning att tro. Voteringen utföll med 19 nej mot 17 ja. I borgarståndet blef frågan återremitterad med 39 röster mot 6, efter en sakrik granskning, som ådagalade att förslaget lider af åtskilliga betänkliga brister. Bondeståndet gaf deremot sitt odelade bifall, anseende bättre att vinna någo än intet. Genom sin motion om prabende pastoratens upphörande hade professor Ribbing berört en af det högvördiga ståndets aldra ömtåligaste punkter, och då frågan i går der förekom till behandling uttryckte hela ståndet såsom en man sin djupa indignation öfver detta djerfva anfall på kyrkans, dyrbaraste intressen. Andamälet med pråebendepastoraten är icke att skaffa vederbörande innehafvare inkomster, — bevars väll — utan att de teologiska vetenskapsminnen måtte ha tillfälle till utöfvande af presterlig verksamhet och kunna låta sitt ljus lysa i församlingen. De äro således rent af nödvändiga för Kyrkans bestånd. Ståndet kunde således på inga vilkor biträda utskottets tillstyrkande af en framställning i ämnet till K. M:t. Motionären försvarade sin sak på ett i alla hänseenden utmärkt sätt och lät ständet i ett värdigt och hofsamt språk höra en hop ganska allvarsamma sanningar. — Ian förklarade slutligen att han ganska väl vetat på förhand, att hans förslag icke skulle kunna vinna understöd, men hade dock ansett af vigt att de som stode på Zions höjder finge veta litet om hvad man tänkte i de djupa dalarne. Talaren lade dessutom de högvördige på hjertat nödvändigheten att vidtaga behöfliga förändringar I Statskyrkans organisation, medan ännu någon statskyrka finnes, ty ju längre man dröjer dermed, desto lättare kunde det hända att de ändringar, som fordrades, blefve oförenliga med hela institutionens bestånd. — Vi tillägga att motionären var alldeles ensam om sin mening. Tl4v; rag Ni wyh star