kannor af normalstyrka på en gång till export an-
gifvas och afsändas, äfvensom att,ilikhet med hvad
som vid tullrestitution för socker är stadgadt, ut-
förseln verificeras antingen genom intyg af svensk
konsul eller vice konsul å lossningsorten, eller, om
sådan tjensteman. der ej är anställd, af annan ve-
derbörande embetsmyndighet. att varan derstädes
blifvit lossad; samt att någon restitution icke eger
rum vid utförsel till Norge; hvarjemte till KK. M:t
torde öfverlemnas att. efter generaltullstyrelsens
hörande, meddela de ytterligare föreskrifter, som
för ändamålet må finnas nödiga:
att afviltsrestitutionen måtte under förutnämnda
vilkor få utgå med lika belopp, som tillverknings-
afsiften eller 75 öre kannan, bränvinet dervid be-
räknadt till 50 procents styrka vid 15 graders värme
efter Celsii thermometer:
att bränvinsdistillering må äfven å landet såsom
särskild näring under alla tider af året och med
redskap af hvad storlek och beskaffenhet som helst
få utöfvas; dock under tillsyn at kontrollör, hvars
arfvode här likasom i städerna bestämmes at K.
M:ts befallningshafvande, men erlägges af distille-
rings-idkaren: och hvilken koutrollör dessutom på
stället erhåller fri bostad och kost, i likhet med
hvad för brännerikonttiollör är bestämdt.
Pragan om ett universitet i ufvudstaden före-
var 1 går hos bondeståndet. Ekonominutskottet
hade i sitt betänkande afstyrkt förslaget derom
och ståndet var af samma mening som utskot-
tet. Såsom skäl dertill anfördes, dels att staten
visat sig tillräckligt frikostig not wuniversiteter
och elementarskolor i jemförelse mot folksko-
lorna, dels att man borde afvakta resultatet af
teckningen för ett universitet i hufvudstaden.
Almqvist påpekade deremot vinsten för veten-
skapen af att lärarne vid ett universitet i huf-
vudstaden komme att stå under offentlig kon-
troll, och hoppades att studierna skulle kunna
idkas på ett för lärjungarne mera fruktbärande
sätt. Lönnberg erimrade att Stockholm är, utom
Lissabon och Florens, den enda hufvudstad som
saknade universitet och ansåg tiden just nu
vara inne för Stockhohns innevånare att visa
sitt intresse för frågan, hvars lyckliga lösning
derigenom skulle betydligt underlättas, då den
nästa gång komme under ständernas pröfning.
Alven Carl Anders Larsson trodde de teoretiska
studierna bättre kunna förenas med den prak-
tiska erfarenheten i hufvudstaden och vetenska-
pen derigenom verkligen bli lefvande.
Frågan om oäkta barns arfsrätt har nu före-
varit 1 alla fyra stånden. Adeln bar som be-
kant redan bifallit förslaget derom. Prestestån-
det talade vidt och bredt om kränkning af fa-
miljerättens helgd m. m. och biskop Sundberg
förklarade rent ut att man icke borde gifva vi-
ka för barmhertighetskänslan, som manade till
bifall. Endast några få röster höjdes för att
understödja förslaget, som dock vid voteringen
visade sig ha flera anhängare inom det högvör-
diga ståndet än man af diskussionen fick an-
ledning att tro. Voteringen utföll med 19 nej
mot 17 ja. I borgarståndet blef frågan återre-
mitterad med 39 röster mot 6, efter en sakrik
granskning, som ådagalade att förslaget lider
af åtskilliga betänkliga brister. Bondeståndet
gaf deremot sitt odelade bifall, anseende bättre
att vinna någo än intet.
Genom sin motion om prabende pastoratens
upphörande hade professor Ribbing berört en
af det högvördiga ståndets aldra ömtåligaste
punkter, och då frågan i går der förekom till
behandling uttryckte hela ståndet såsom en man
sin djupa indignation öfver detta djerfva anfall
på kyrkans, dyrbaraste intressen. Andamälet
med pråebendepastoraten är icke att skaffa ve-
derbörande innehafvare inkomster, — bevars
väll — utan att de teologiska vetenskapsmin-
nen måtte ha tillfälle till utöfvande af prester-
lig verksamhet och kunna låta sitt ljus lysa i
församlingen. De äro således rent af nödvän-
diga för Kyrkans bestånd. Ståndet kunde så-
ledes på inga vilkor biträda utskottets tillstyr-
kande af en framställning i ämnet till K. M:t.
Motionären försvarade sin sak på ett i alla
hänseenden utmärkt sätt och lät ständet i ett
värdigt och hofsamt språk höra en hop gan-
ska allvarsamma sanningar. — Ian förklarade
slutligen att han ganska väl vetat på förhand,
att hans förslag icke skulle kunna vinna under-
stöd, men hade dock ansett af vigt att de som
stode på Zions höjder finge veta litet om hvad
man tänkte i de djupa dalarne. - Talaren lade
dessutom de högvördige på hjertat nödvändig-
heten att vidtaga behöfliga förändringar I Stats-
kyrkans organisation, medan ännu någon stats-
kyrka finnes, ty ju längre man dröjer dermed,
desto lättare kunde det hända att de ändringar,
som fordrades, blefve oförenliga med hela insti-
tutionens bestånd. — Vi tillägga att motionä-
ren var alldeles ensam om sin mening.
Tl4v; rag Ni wyh star