Rolf förenade hos sig de tre egenskaper, som tillsammans göra mannen oemotståndlig: han var vacker, han var ung, han led. Huru var det väl möjligt att Johannas arma hjerta skulle kunna göra motstånd. Detta hjerta motstod så mycket mindre som det oskuldsfulla, englarena barnet var okunnigt om faran och erfor en stor glädje af att få egAna den döende unge mannen all möjlig omvårdnad. Johanna älskade sålunda Rolf med passion, medan han ej ens kände henne. I det ögonblick, då chevaliern varseblef henne för första gången, kom hon in i rummet, sedan hon stängt porten efter Jakob, som begaf sig till Paris. Enligt sin vana smög hon sig sakta fram och stannade bakom sängomhänget, för att lyssna till Rolfs mer eller mindre lugna andedrägt. Efter hvad hon tyckte, var den unge mannen försänkt i djup slummer. Hon gick då sin väg lika försigtigt som hon kommit och skyndade till sin mor, som var missnöjd och uppretad öfver detta ständiga spring, hvarigenom hon alltför ofta blef lemnad ensam. Magdalena af Chambard plägade, sedan hennes sinnesstämning mot herr af Tremblaye undergått en plötslig förändring, genom dottrens försäkran om hans rikedom, flera gånger om dagen fråga efter hans helsotillstånd och tycktes lifligt intressera sig för allt hvad som angick den unge mannen. Hon tröttnade aldrig på att tala om honom, och hennes nyfikenhet sträckte sig ända derhän,