Rolf förenade hos sig de tre egenskaper, som
tillsammans göra mannen oemotståndlig: han
var vacker, han var ung, han led.
Huru var det väl möjligt att Johannas arma
hjerta skulle kunna göra motstånd.
Detta hjerta motstod så mycket mindre som
det oskuldsfulla, englarena barnet var okunnigt
om faran och erfor en stor glädje af att få eg-
Ana den döende unge mannen all möjlig om-
vårdnad.
Johanna älskade sålunda Rolf med passion,
medan han ej ens kände henne.
I det ögonblick, då chevaliern varseblef hen-
ne för första gången, kom hon in i rummet,
sedan hon stängt porten efter Jakob, som begaf
sig till Paris.
Enligt sin vana smög hon sig sakta fram
och stannade bakom sängomhänget, för att
lyssna till Rolfs mer eller mindre lugna ande-
drägt.
Efter hvad hon tyckte, var den unge mannen
försänkt i djup slummer.
Hon gick då sin väg lika försigtigt som hon
kommit och skyndade till sin mor, som var
missnöjd och uppretad öfver detta ständiga
spring, hvarigenom hon alltför ofta blef lemnad
ensam.
Magdalena af Chambard plägade, sedan hen-
nes sinnesstämning mot herr af Tremblaye un-
dergått en plötslig förändring, genom dottrens
försäkran om hans rikedom, flera gånger om
dagen fråga efter hans helsotillstånd och tycktes
lifligt intressera sig för allt hvad som angick
den unge mannen.
Hon tröttnade aldrig på att tala om honom,
och hennes nyfikenhet sträckte sig ända derhän,