Snart blef hennes tillstånd sådant, att hon för beständigt måste ligga till sängs. När det var slut med de pengar, hon fått för sina juveler och smycken, lät hon kalla till sig en jude, som för en kontant, men ringa swnma köpte huset af henne, under vilkor att hon skulle få bebo det, så länge hon lefde. Köpesumman räckte till att underhålla mor och dotter i många år. De båda fruntimren lefde för sig sjelfva. Deras omständigheter skulle ej ha tillåtit dem att ha ens en enda tjenare. Vid den tidpuvkt, då chevalier Rolf af Tremblaye tog deras gästfrihet i anspråk, var det i det närmaste slut med de pengar juden lemnat. Ingen utväg till bergning för framtiden stod i mensklig förmåga att upptäcka, och tanken på hungersnöd och elände hade till ytterlig grad förbittrat Magdalenas redan af den långvariga sjukdomen mycket nedstämda lynne. Den stackars Johanna uthärdade med en engels tälmodighet de ständiga utbrotten af modrens vrede. Hon böjde tyst och undergifvet hufvudet, ehuru hon icke saknade hvarken mod eller bestämdhet. Hvad hennes grundsatser angår, kan man nästan säga att hon bildat sig dem sjelf. Hon hade visserligen under sina första barnaår mottagit mänga goda råd och förmaningar af sin far, men hon var en af dessa sällsynta naturer, hos hvilka allt, som är godt och skönt, slår djupa rötter, men det onda ej förmår lemna minsta spår qvar. Johanna, som aldrig hörde sin mor tala i religiösa ämnen, om icke för att skämta der