Högmod, oordentlighet, omåttlighet i mat och
dryck, ett outsläckligt begär efter nöjen och
utsväfningar, se der hufvuddragen af Magdalenas
karakter. Wilhelm var på en gång alltför svag
och alltför kär för att kunna hindra utöfningen
af hennes lastbara böjelser.
Petit-Chastel blef alltmer och mer intecknadt,
och de få och obetydliga gårdar, som lydde
derunder, måste efterhand säljas.
ff Emellertid gaf Magdalena lifvet åt en dotter,
som erhöll namnet Johanna.
Detta barns födelse förändrade på intet sätt
modrens smak och vanor.
Wilhem blef slutligen fullkomligt ruinerad.
Det återstod honom endast boningshuset och en
liten pension sedan den tid han var militär.
Lifvet blef honom då alldeles odrägligt.
Dagligen förebrådde honom Magdalena i bittra
och häftiga ordalag denna fattigdom och nöd,
hvars orsak hon sjelf ensam var.
Wilhelm kunde icke länge uthärda, utan dog
af sorg och grämelse.
Hans enka var ännu vacker. Hon saknade
icke resurser, så mycket heldre som hon ej
ryggade tillbaka för att använda hvad medel
som helst till att skaffa sig pengar. Att hon
aldrig begått ett brott, kom sig blott deraf,
att något tillfälle eller anledning dertill icke
Yyppat sig.
Så gick det i fem år.
Efter förloppet af denna tid angreps Magda-
lena af en sjukdom, som yttrade sig i allmän
svaghet och aftyning.
Hon nödgades lemna Paris, der hon bosatt
sig, och återvända till Petit-Chastel.