Högmod, oordentlighet, omåttlighet i mat och dryck, ett outsläckligt begär efter nöjen och utsväfningar, se der hufvuddragen af Magdalenas karakter. Wilhelm var på en gång alltför svag och alltför kär för att kunna hindra utöfningen af hennes lastbara böjelser. Petit-Chastel blef alltmer och mer intecknadt, och de få och obetydliga gårdar, som lydde derunder, måste efterhand säljas. ff Emellertid gaf Magdalena lifvet åt en dotter, som erhöll namnet Johanna. Detta barns födelse förändrade på intet sätt modrens smak och vanor. Wilhem blef slutligen fullkomligt ruinerad. Det återstod honom endast boningshuset och en liten pension sedan den tid han var militär. Lifvet blef honom då alldeles odrägligt. Dagligen förebrådde honom Magdalena i bittra och häftiga ordalag denna fattigdom och nöd, hvars orsak hon sjelf ensam var. Wilhelm kunde icke länge uthärda, utan dog af sorg och grämelse. Hans enka var ännu vacker. Hon saknade icke resurser, så mycket heldre som hon ej ryggade tillbaka för att använda hvad medel som helst till att skaffa sig pengar. Att hon aldrig begått ett brott, kom sig blott deraf, att något tillfälle eller anledning dertill icke Yyppat sig. Så gick det i fem år. Efter förloppet af denna tid angreps Magdalena af en sjukdom, som yttrade sig i allmän svaghet och aftyning. Hon nödgades lemna Paris, der hon bosatt sig, och återvända till Petit-Chastel.