Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron.o Första delen. Rolf och Johanna. (Forts. fr. föreg. AE.) Han slog upp ögonen, stödde. sig. mot armbågen och kastade omkring: sig en förvirrad, uttryckslös blick. Derpå sjönk hufvudet tillbaka på den af blod sölade Kudden. Synbarligen hade han intet medvetande om sin belägenhet. Läkaren. närmade sig sången, fattade Rolfs domnade hand och kände honom på pulsen. Derpå löste han upp förbindningen, som Jjohanna gjort, och betraktade såret. Den unga flickan och betjenten följde alla hans rörelser med oroliga blickar. När han slutat sin långa och noggranna. undersökning, skakade han betänkligt på hufyudet. — Det är då farligt? frågade Johanna. — Jag är rädd för det, genmälde han. — Men såroet är ju icke alls djupt? — Det är icke såtet, som oroar mig. — Hvad då? — js fruktar en kongestion åt hjernan. , min Gud! utropade den unga flickån, intagen af en instinktmässig förskräckelse öfver