HCL LILL CCT UTC UCT TELL Ce 0 HB
vid namn Musgrove, har nyligen hemkommit
till sitt fåädernesland, efter att hafva ullbragt
nära tjugo månader på en af de obebodda Anck-
lands-öarne, omkring 60 mil söder om Ny-
Zeland.
Kapten Musgrove afseglade med briggen
Graftoon i början af januari 1864 från Sydney,
och blef af en storm drifven till Aucklands-
öarna, der fartyget förliste och blef vrak. Med
stor svårighet uppnådde kapten Musgrove och
hans besättning stranden af en bland de största
öarna, utan att hafva bergat något annat från
fartyget än en hammare, två yxor och ett par
mindre verktyg, hvilka kommo väl till pass, då
de skeppsbrutne skulle uppföra ett slags bo-
ningshus åt sig: Tifsmedel hade de inga andra
än de kunde förskaffa sig, och deras dagliga
spis bestod af skälhvuudar, musslor och frukter,
samt ett slag af rotfrukter, som växte på ön.
Efter någon tid hittade kapten Musgrovs på
att brygga ett slags dryck på rotfrukterna och
denna dryek bidrog mycket att förbättra deras
uppehälle. — Skälar funnos tll ett stort antal,
och jagtenu efter dem var de skeppsbrutnes huf-
vudsakliga sysselsättning.
1 nära två månader arbetade folket med lugn
förtröstan, och visade alltid kapten Musgrove
respekt och lydnad, men sedan började oppo-
sitionsandan att niästla sig in hos dem. Nap-
tenen ville på iutet sätt befalla öfver dem, men
som han gjort allt hvad i hans förmåga stod,
för att skaffa dem ett lif så beqvämt och be-
hagligt som möjligt, så tyckte han att de af
tacksamhet borde hafva visat sig villiga och
lydiga; meu lika gerna kan man söka efter en
bibel hos kannibaler, som efter tacksamhet hos
sjömän, säger Musgrove i sin berättelse.
Slutligen fann Musgrove ett medel att hålla
folket till tukt och arbete. Han inrättade en
skola, der han började undervisa de råa Sjö-
männen; morgon och afton höll han bön till-
sammans med dem, och om söndagarna predi-
kade han så godt han kunde. Detta slog an
på besättningen, och sedan skolan började ne-
kade de aldrig att lyda sin kapten.
Bfter tjugo månaders vistelse på ön, beslöt
kapten Musgrove att 1 skeppsbäten företaga
resan till Ny-Zeland, ehuru denna 60 mils länga
färd kunde anses så godt som ett sjelfmord;
men man föredrog en hastig död på hafvet,
framför en långsam död på stranden, och der-
för ställdes bäten i ordning, så vidt det var
möjligt. Nu uppstod frågan om hvilka som
skulle åtfölja kaptenen på hans äfventyrliga färd.
Blott två af besättningen ville följa honom.
Ett stort parti skälkött och andra födoämnen
lastades i bäten, hvarefter kapten Musgrove och
hans båda följeslagare hissade segel och öfver-
lemnade sig ät Guds försyn. Den 27:de Juli
anlände de tre skeppsbrutne till Ny-Zeland, och
denna långa sjöresa i en liten öppen och brist-
fällig båt är det underbaraste af allt. Ett far-
tyg utsändes genast till Aneklandsöarna, för att
hemta de andra skeppsbrutne, och snart äter-
vände kapten Musgrove till Sidney med sin be-
sättning.
En gyllene dröm. Amerikanska tidn.
Salt Lake Telegraph för den 11 nov. berättar
följande: Det mest enorma fynd, som ännu af
guldgräöfvare blifvit gjordt, har anträffats vid Dry
Gulch, fyra mil från Helena i territoriet Mon-
tana. Tidningen Port talar om millioner,
som ligga lösa och spridda omkring i marken,
och förklarar att upptäckten måste betydligt
sänka guldets pris på verldsmarknaden. Det
uppgifves vidare om denna sak, att en norrman
eller tysk vid namn Brown är den lycklige som
gjort upptäckten och påträffat ett guldlager,
hvilket i rikedom och utsträckning kanhända ej
har något motstycke i guldgräfvoriets historia.
Lagret har blifvit spåradt till en längd af 75
fot. Vi återgifva här följande glödande beskrit-
ning i the Postx: Guld i snart sagdt so-
lida massor skimrade för Browns bländade öga.
J hela två veckor samlade han, okändt för alla,
skatter i den gulduppfyllda marken. Han dol-
de hos sig en mängd krutpåsar, alla fyllda med
den dyrbara metallen. Då det ej längre var
möjligt att bevara hemligheten, just till följe
af storleken af hans oväntade rikedom, anmälde
mr Brown historien om upptäckten och sökte
skydd för sin egendom. Sålunda fick allmän-
heten reda på saken. Han låter nu dag och
natt hålla sträng vakt omkring stället, medan
han sjelf, utan andras biträde gräfver i den
gulduppfyllda marken och fortfar att mångfaldi-
ga sina säckar af den dyrbara metallen. En
person, som fått tillfälle att besöka Browns
guldstreck, uppgifver att det erbjöd ett skåde-
spel af rikedom mera liknande ett inbillningens
spel än verkligheten. Guld! guld! guld! mötte
på hvarje sida blicken — omkring en, öfver en,
rundt omkring en — och återkastade sina rika
färger i ljusskenet liksom hade det underjordi-
ska hvalf som gulgräfvaren bildat, blifvit ut-
hugget ur ett solidt stycke af den gula metal-
len. Guldet anträffades i ett noga begränsadt
lager af 50 fots bredd. Den starkaste guldå-
Aran är tre fot hred och trefierdedelar af dsn-