herrarne ha det, och bed min bror Harry komma in till mig. Men tala inte om nyheten afton för att icke störa glädjen i vårt hus. Frank gick, såsom hon tillsagt honom, och Harry kom. Bror och syster stängde sig inne i herr Maitlands rum och tillbragte der omkring 10 minuter. Derpå gick hon ut genom en dörr, som ledde till sällskapsrummen, medan han genom en annan dörr begaf sig ut på en veranda, hvarifrån en trappa ledde till en terass nedanför huset, hvilken var prydd af vackra blommor. Harry promenerade ensam fram och tillbaka i den fria luften vid pass tio minuter och slöt sig derefter åter till gästerna. Arabella Stuart satt just framför pianot och sjöng, då han trädde in. Harry kände sitt hjerta slå, då han hörde hennes melodiska stämma, som han så ofta hade beundrat. En hop herrar bildade en halfeirkel kring pianot, och slutande sig till denna banade han sig småningom väg till den sköna sångerskan, hvilken allteftersom man bad henne, sjöng förstitalienska och spanska, sedan engelska och till slut en vacker fransk romans, som Harry Vaughan var mycket förtjust uti. Hennes öfriga åhörare togo detta som en vink om, att hon icke skulle taga illa opp, att de höllo sig på ett visst afstånd, och den ene efter den andre drog sig försigtigtvis tillbaka. Arabella hade aldrig sjungit med mera känsla, men kapten Vaughan lyssnade på långt när icke så uppmärksamt som vanligt till hennes sång, och den tycktes icke alls slå an på honom. Han vände sig bort, när hon slutat romansen, och sedan han en stund letat i en packa noter, tog han ett stycke, lade det framför Arabella och bad henne