herrarne ha det, och bed min bror Harry kom-
ma in till mig. Men tala inte om nyheten
afton för att icke störa glädjen i vårt hus.
Frank gick, såsom hon tillsagt honom, och
Harry kom. Bror och syster stängde sig inne
i herr Maitlands rum och tillbragte der omkring
10 minuter. Derpå gick hon ut genom en
dörr, som ledde till sällskapsrummen, medan
han genom en annan dörr begaf sig ut på en
veranda, hvarifrån en trappa ledde till en terass
nedanför huset, hvilken var prydd af vackra
blommor. Harry promenerade ensam fram och
tillbaka i den fria luften vid pass tio minuter
och slöt sig derefter åter till gästerna.
Arabella Stuart satt just framför pianot och
sjöng, då han trädde in. Harry kände sitt
hjerta slå, då han hörde hennes melodiska stäm-
ma, som han så ofta hade beundrat. En hop
herrar bildade en halfeirkel kring pianot, och
slutande sig till denna banade han sig små-
ningom väg till den sköna sångerskan, hvilken
allteftersom man bad henne, sjöng förstitalien-
ska och spanska, sedan engelska och till slut
en vacker fransk romans, som Harry Vaughan
var mycket förtjust uti. Hennes öfriga åhörare
togo detta som en vink om, att hon icke skulle
taga illa opp, att de höllo sig på ett visst af-
stånd, och den ene efter den andre drog sig
försigtigtvis tillbaka. Arabella hade aldrig sjun-
git med mera känsla, men kapten Vaughan
lyssnade på långt när icke så uppmärksamt som
vanligt till hennes sång, och den tycktes icke
alls slå an på honom. Han vände sig bort,
när hon slutat romansen, och sedan han en
stund letat i en packa noter, tog han ett styc-
ke, lade det framför Arabella och bad henne