tidning.
— En godtköpstidning troligen?
— Bättre än det.
— Skall du dela ut den gratis kanske?
— Just det.
Jag fruktade att min vän förlorat förståndet.
Du tror kanske att jag är tokig? Hvasa?
— Om du ej det vore, så
— Lugna dig, . jag har alla mina skrufvar i
behall. Jaha, jag ämnar sätta upp en tidning,
som ej skall kosta ett öre.
Amnar du då låta dina insändare dyrt
betala sina artiklar?
Nej, jag ämnar tvärtom betala dryga ho-
norarier, ty jag vill endast hafva utmärkta kar-
lar i redaktionen.
Min förvåning tilltog i en oroande grad.
Min vän fortfor:
Följ nu noga med. Jag skall öppna a
källare.
— Källarmästare och redaktör?
— Det ena bär sig ej utan det andra. Ut-
skänkningsrättigheterna äro skamlöst dyra. Jag
skänker bort min tidning, men alla som få
den äro skyldiga att taga:
För helår . . . 80 poletter.
För halfår —. . 50 poletter.
För qvartal . . 30 poletter.
— Hvad för poletter?
Matpoletter, vet jag. Hvar polett kostar
1: 50 och de få då en lika god middag som
på Rydberg eller hos Rosengren.
Nu begriper jag. Hvad du förlorar på
tidningen, tar du igen på maten.
Alldeles. Du förstår uu min stora plan?
— Fullkomligt.
Hur finner du den?
Ganska lyckad.
— Får jag blott 10,000 prenumeranter bör
Jag förtjena elupskt på affären, och de äfven.
Far du lust att taga den på ett qvartal?
Nej, tack.
Hvarför det?
— Jag äter alltid hemma. - Apropos, bespi-
sar du äfven redaktionen?
Javisst. De äta alla vid samma bord.
— Sålunda kunna prenumeranterna gratis få
åskåda redaktionen hvarje middag.
— Bättre än så, helärsprenumeranter få äta
vid samma bord som de och hafva rättighet
att bjuda dem på vin om de vilja.
— Hvarföre skola de åtnjuta detta före-
träde?
— Det är som premie.
— Bättre än det, jag skall sätta upp en ny