tidning. — En godtköpstidning troligen? — Bättre än det. — Skall du dela ut den gratis kanske? — Just det. Jag fruktade att min vän förlorat förståndet. Du tror kanske att jag är tokig? Hvasa? — Om du ej det vore, så — Lugna dig, . jag har alla mina skrufvar i behall. Jaha, jag ämnar sätta upp en tidning, som ej skall kosta ett öre. Amnar du då låta dina insändare dyrt betala sina artiklar? Nej, jag ämnar tvärtom betala dryga honorarier, ty jag vill endast hafva utmärkta karlar i redaktionen. Min förvåning tilltog i en oroande grad. Min vän fortfor: Följ nu noga med. Jag skall öppna a källare. — Källarmästare och redaktör? — Det ena bär sig ej utan det andra. Utskänkningsrättigheterna äro skamlöst dyra. Jag skänker bort min tidning, men alla som få den äro skyldiga att taga: För helår . . . 80 poletter. För halfår —. . 50 poletter. För qvartal . . 30 poletter. — Hvad för poletter? Matpoletter, vet jag. Hvar polett kostar 1: 50 och de få då en lika god middag som på Rydberg eller hos Rosengren. Nu begriper jag. Hvad du förlorar på tidningen, tar du igen på maten. Alldeles. Du förstår uu min stora plan? — Fullkomligt. Hur finner du den? Ganska lyckad. — Får jag blott 10,000 prenumeranter bör Jag förtjena elupskt på affären, och de äfven. Far du lust att taga den på ett qvartal? Nej, tack. Hvarför det? — Jag äter alltid hemma. Apropos, bespisar du äfven redaktionen? Javisst. De äta alla vid samma bord. — Sålunda kunna prenumeranterna gratis få åskåda redaktionen hvarje middag. — Bättre än så, helärsprenumeranter få äta vid samma bord som de och hafva rättighet att bjuda dem på vin om de vilja. — Hvarföre skola de åtnjuta detta företräde? — Det är som premie. — Bättre än det, jag skall sätta upp en ny