Uppkomsten af Meyerbeers opera Afrikanskan. Pet var mot slutet af fyratiotalet. Hela den musikaliska olympen i Paris var församlad hos Jupiter-Rossini. — Rossini besitter alla de egenskaper som äro hetecknande för en artig värd; han utvecklar en personlig älskvärdhet som tjuenr gästerna, en snuillvik qvickhet som häller glädjen vid makt och dertill förstår han sig förträffligt på att vilja hvad jorden har godt att bjuda 1 mat och dryck, så att den gamle Adam, öfverväldigad af de erbjudna sällsynta retelserna, snart försjunker i ett slags lethargisk matsmiältningsextas. — Gästerna språkade naturligtvis om det som upptog alla deras tankar, om sin konst; der framdrogos länge öfvertänkta planer och sorgfälligt vårdade ideer sås0m hade de först i detta ögonblick uppstått, och likväl lyssnade äppsligt den som uppkastat frågan, under ett försök att visa sig så ogenerad som möjligt, för att icke försumma något svar, något inkast eller nägot uttryck af bifall; andra uttalade högt sin mening om den sednaste tidens konstföreteelser och uppmanade andra att yttra sina äsigter. Bland gästerna befunno sig Meyerbeer och Scribe samt Auber. Profetens, elektriska sol omgaf då med en frisk och ny gloria Meyerbeers trötta, svårmodiga och med ett icke otydligt uttryck af högmod stämplade drag. Rossini talade entusiagiskt om fenna sin gästs sednaste triumf, pch tillade halft allvypsarnt, halt på skämt: Vär vän Giacomo är på god väg till lycksaligheten; för aderton är seidlan var det det mystiska, demoniska som lockade honom, ech denna böjelse ha vi att tacka Robert för; fem år sednare skildrade han I Hugnenotternan den gamla kristendomens strid med den nya revolutionära läran. Profeten går ännu ett steg längre, han predikar redan den gudomliga missionen. Nästa arbete måste således följdriktigt direkt ingripa i nya testamentet. Meyerbeer hade länge under tystnad hört på, men vände sig plötsligen till Seribe med ordamp Nä så sklf ul texten till en opera ar Zarusol — Det vore dock skadax, sys rade den tilltalade. Icke om min libretto, men om er musik. Hvar tänker ni få operan uppförd,? — Ni har rätt, sade Meyerbeer; operan är omöjlig; men lämpa ämnet för ett oratorium. — Det är icke ert allvar, Giacomo, utropade Rossini; tänker ni komponera ett oratorium? Betänk bara, ett oratorium, utan dekorationer, pean kostymer, pean gruppering! i — Öh hvarför nte? frågade Meyerbeer något stucken; jag vill en gång umbära alla yttre hjelpmedel och försöka att verka endast genom melodien. — Ni har inga melodier! inföll en sömnig, . släpande: röst. Det var Auber som yttrat dessa