Uppkomsten af Meyerbeers opera
Afrikanskan.
Pet var mot slutet af fyratiotalet. Hela den
musikaliska olympen i Paris var församlad hos
Jupiter-Rossini. — Rossini besitter alla de egen-
skaper som äro hetecknande för en artig värd;
han utvecklar en personlig älskvärdhet som tju-
enr gästerna, en snuillvik qvickhet som häller
glädjen vid makt och dertill förstår han sig
förträffligt på att vilja hvad jorden har godt
att bjuda 1 mat och dryck, så att den gamle
Adam, öfverväldigad af de erbjudna sällsynta
retelserna, snart försjunker i ett slags lethar-
gisk matsmiältningsextas. — Gästerna språkade
naturligtvis om det som upptog alla deras tan-
kar, om sin konst; der framdrogos länge öfver-
tänkta planer och sorgfälligt vårdade ideer så-
s0m hade de först i detta ögonblick uppstått,
och likväl lyssnade äppsligt den som uppkastat
frågan, under ett försök att visa sig så ogene-
rad som möjligt, för att icke försumma något
svar, något inkast eller nägot uttryck af bifall;
andra uttalade högt sin mening om den sedna-
ste tidens konstföreteelser och uppmanade an-
dra att yttra sina äsigter. Bland gästerna be-
funno sig Meyerbeer och Scribe samt Auber.
Profetens, elektriska sol omgaf då med en
frisk och ny gloria Meyerbeers trötta, svårmo-
diga och med ett icke otydligt uttryck af hög-
mod stämplade drag. Rossini talade entusia-
giskt om fenna sin gästs sednaste triumf, pch
tillade halft allvypsarnt, halt på skämt: Vär
vän Giacomo är på god väg till lycksaligheten;
för aderton är seidlan var det det mystiska, de-
moniska som lockade honom, ech denna böjelse
ha vi att tacka Robert för; fem år sednare
skildrade han I Hugnenotternan den gamla kri-
stendomens strid med den nya revolutionära
läran. Profeten går ännu ett steg längre,
han predikar redan den gudomliga missionen.
Nästa arbete måste således följdriktigt direkt
ingripa i nya testamentet.
Meyerbeer hade länge under tystnad hört på,
men vände sig plötsligen till Seribe med or-
damp Nä så sklf ul texten till en opera ar
Zarusol — Det vore dock skadax, sys rade den
tilltalade. Icke om min libretto, men om er
musik. Hvar tänker ni få operan uppförd,?
— Ni har rätt, sade Meyerbeer; operan är
omöjlig; men lämpa ämnet för ett oratorium.
— Det är icke ert allvar, Giacomo, utropade
Rossini; tänker ni komponera ett oratorium?
Betänk bara, ett oratorium, utan dekorationer,
pean kostymer, pean gruppering! i
— Öh hvarför nte? frågade Meyerbeer nå-
got stucken; jag vill en gång umbära alla yttre
hjelpmedel och försöka att verka endast genom
melodien.
— Ni har inga melodier! inföll en sömnig, .
släpande: röst. Det var Auber som yttrat dessa