försmådd älskare. Om jag ville återköpa min
frihet, skulle icke allt ditt guld räcka till
att betala den. Känner du igen detta hals-
band?
— Mitt! utbrast Vernon. Hon har då gömt
det!
— Ah! och du sade, att du icke älskade
henne mera! Se, ett svagt hopp gör dig för-
virrad och oförmögen att behälla ditt hjertas
hemlighet! Icke saunt, du afundas mig?
— Ge mig det tillbaka!
— Inga våldsamheter! sade Remond, och
stötte honom ifrån sig. Förr i verlden kunde
det anstå oss att mäta våra krafter med hvar-
andra; nu passar det icke. Hör mig, Vernon,
detta halsband har jag icke tagit från Emelie.
Pu kan derpå ej finna något märke hvarken
efter hennes kyssar eller tärar. För åtta år
sedan gaf hon mig det på vår bröllopsdag; hon
skiljde sig frivilligt derifrån, hör du det, och
sedan har hon alldeles glömt bort både det och
den, af hvilken hon fått det. Vill du ändå ha
det tillbaka?
— Ja.
— 1 stället för din fordran.
— Ja.
— Jag blir således fri.
— Ja, fri.
— Du däre, som tror dig kunna fresta mig!
Mar jag icke sagt att jag ej vill röna något
medlidande af dig? Jag skulle ge dig denna
bröllopsskänk, som jag var okunnig om att
hon fått af dig! Har du då icke förstått, Ver-
non, att hon skulle ha behållit halsbandet, om
hon fortfarande hade älskat dig, och att hon
gifvit mig det, såsom det tillkommer en upp-