försmådd älskare. Om jag ville återköpa min frihet, skulle icke allt ditt guld räcka till att betala den. Känner du igen detta halsband? — Mitt! utbrast Vernon. Hon har då gömt det! — Ah! och du sade, att du icke älskade henne mera! Se, ett svagt hopp gör dig förvirrad och oförmögen att behälla ditt hjertas hemlighet! Icke saunt, du afundas mig? — Ge mig det tillbaka! — Inga våldsamheter! sade Remond, och stötte honom ifrån sig. Förr i verlden kunde det anstå oss att mäta våra krafter med hvarandra; nu passar det icke. Hör mig, Vernon, detta halsband har jag icke tagit från Emelie. Pu kan derpå ej finna något märke hvarken efter hennes kyssar eller tärar. För åtta år sedan gaf hon mig det på vår bröllopsdag; hon skiljde sig frivilligt derifrån, hör du det, och sedan har hon alldeles glömt bort både det och den, af hvilken hon fått det. Vill du ändå ha det tillbaka? — Ja. — 1 stället för din fordran. — Ja. — Jag blir således fri. — Ja, fri. — Du däre, som tror dig kunna fresta mig! Mar jag icke sagt att jag ej vill röna något medlidande af dig? Jag skulle ge dig denna bröllopsskänk, som jag var okunnig om att hon fått af dig! Har du då icke förstått, Vernon, att hon skulle ha behållit halsbandet, om hon fortfarande hade älskat dig, och att hon gifvit mig det, såsom det tillkommer en upp