gifvit honom några slag med ett cspöx och uppgaf han dessutom, att Karl Augusts faliandesot vore ärfd. Käranden hade inkallat fem vittnen, af hvilka fyra sammanstämmande intygade, att misshandlinven tillvått så att Karl Aucust först blifvit utkastad ur ladugården., hvarvid han fallit framstupa mot ett derutanför varande berg, och sedan af herr L. blifvit örtilad och ruskad, så att bakhufvudet tlera gånger slagits mot berget. Väl uppkommen och på väg från sin plågare, hade gossen åter af denna blifvit kullknuifad, örfilad och slagen med en aenskragge, (det s. k. aspöet,) som vid rotändan höll omkring 112 tum i genomskärning. Det femte vittnet intygade, i likhet med de andra, att gossen varit frisk och sund före det honom öfvergångna våldet, och att han redan samma eftermiddag första gången angripits af den ohyggliga sjukdomen. Rätten afsade då det beslut, att Karl August, hvilken icke var tillstädes vid tinget, skulle vid nästa lagtima ting inställas för att höras, äfvensom behörig läkares yttrande fösetes, huruvida Karl Aususts sjukdom bör anses såsom en följd af den misshandling han undergått. Svaranden åladesinställelse vid 100 rdr vite. Besigtning af den sjuke är numera af provincialläkaren doktor Hammarström verkställd. och förklarar doktorn i sitt utlåtande sig anse, att den fallandesot, hvaraf Karl Angust, enligt vittnens sammanstämmande utsago, omedelbart efter den våldsamma behandlingen blef behäftad, framkallats genom den honom af landtbrukaren Larsson tillfogade misshandel. Vidare anser doktorn sjukdomen vara obotlig, samt att Karl August, hvilken visserligen eger någorlunda kroppsstyrka, men hvars förståndsutveckling blifvit genom sjukdomen i icke obetydlig mån hämnmmnd, i följd deraf är för all framtid beröfvad förmågan att försörja sig på egen hand. Den förseelse, för hvilken den stackars ynglingen så dyrt fått plikta, skulle, enligt hr Larssons utsago, vara, att han stulit en näsduk, men enligt ett par af vittnenas, att han icke till hr L:s belatenhet skötte sin tjenst såsom vallgosse. Detta mål förekom till förnyad handläggning vid höstetinget med Örebro härad. Karl August, hvilken syntes befinna sig i ett jenunerligt tillstånd, var då tillstädes, och doktor Hammarströms ofvan omtalade besietningsinstrument ingatfs till rätten. I öfrigt föreföll ingenting märkligt, och det ruskiga målet uppsköts, för tera vittnens hörande, tilllagima vintertinget i April. Mörderskan Anna Brita Perssons dom har nu af högsta domstolen blifvit fastställd till straftarbete för lifstiden. Hon skall i morgon med bantåget afföras från Göteborg till straftoch arbetsfängelset i Norrköping, der hon, enligt domen, skall under sina återstående dagar försona sitt brott. Cessioner. Från Luleå skrifyes: Sågverksegaren C. O. Schlyterns passiva uppgå i rundt tal till 311,000 rdr, hvaremot hans aktiva stiga till ungofär 348,000 rdr: sammor, som bevisa, hvilken för denna ort ovanlig atfärsrörelse hr NS. dritvit. Godemän i konkursen äro, utom cessionanten sjelf, landskamrer Ekström och handlanden P. GGovenius; rättens ombudsman är mag. Eden. Handlanden i Luleå J. M. Finell har blifvit nödsakad att göra cession. Åter ett tungt fall inom denna stads affärsverld. Varning. I Göteborg har ett tvåårigt barn ljutit döden genom saltsyra. Denna fanns i ett glas, som stod i en matskänk. Utan att sådant bemärktes, hade barnet träffat på glaset och druckit härur, deraf följden blef att barnet afled dagen derefter. Kreaturspesten. De secdnaste underrättelserna om kreaturspesten i Eugland låta tyvärr mmdre tillfredsställande än för några veckor sedan. 1 hela England och Skottland hade till den 25 november blifvit anmälda 53,983 sjukdomsfall. Af de angripna kreaturen dogo 16,384; vidare nedslagtades 10,061; och 2428 hade tillfrisknat. 5118 voro ännu sjuka. Ett nytt slags droskor med mekaniska ur, som på två taflor angifva tiden och längden af den tillryggalagda åkningen, ha blifvit införda i Paris. Om uppfinningen visar sig praktisk, kommer den att användas för alla hyrvagnar, och betalningen att framdeles uteslutande beräknas efter väglingden. Krig för en knähund — dock endast ett diplomatiskt penunkrig tar egt rum mellan stormakten Preussen och lillmakten Holland, hvarom tyska tidningar förmäla: För några veckor sedan anställdes ett nytt holländskt sändebud, grefve Bylandt (sannolikt den grefve Bylandt, som här 1 Stockholm en längre tid representerat sitt hof), vid preussiska hofvet. Nägon tid förut hade han med sin familj vistats i Haag. Då familjen på väg till Berlin anlände till prenssiska gränsen, gingo dess tillhörigheter enligt bruket tullfritt. Endast i fråga om en liten hund, som grefvinnan tycktes hälla mycket kär, uppstod eu oväntad svårighet. Myndigheterna trodde sig nemligen i anseende till åe stränga föreskrifterna i anledning af kreaturspesten böra hindra hans inträngaude på preussiskt område. Förgäfves bedyrade cegarinnan att det söta kräket alltid hölls inomhus, skiljdt från allt umgänge med andra misstänkta kamrater 1 granuskapet. Hunden blef underkastad karantin. Saken gaf anledning till en diplomatisk intervention, i följd hvaraf karantänen upphäfdes och hunden återställdes till sin mat