I Res bort, jag fordrar det. Om två timmar,
kanske förr, skall jag vara hos dig. Res då
jag ber dig derom, sade hon sakta, eller också
talar jag i din sons närvaro. Jag vet, hvad
som förut föregått; jag vet höem som skrifvit
brefvet som hon fick från Spanien; jag vet att
han var din vän. Du har anförtrott min tant
allt, och på dödsbädden omtalade hon allt för
mig, och bad mig om förlåtelse emedan hon
varit din medbrottsling. Res bort! Jag har
blifvit din hustru, och verlden bör kunna säga
att din hustru icke velat lemna dig, emedan du
gjort henne lycklig.
För första gången i sitt lif gaf Remond efter.
Han böjde sig för denna uuder så lång tid
nedtystade vilja, som nu plötsligen visade sig
likaså oböjlig och befallande som hans egen.
Han gick bort utan att säga ett ord. Emelie
såg honom genom trädgården uppnå en sido-
väg, som ledde ned till hamnen.
ooo— Följ mig, sade hon till Fredrik.
— Derpå gingo de båda bort till det rum, som
hon bebodde i den motsatta ändan af huset.
Tjugu minuter efter deuna scen gick den
unge mannen med raska steg genom det rum,
der den förefallit, och hejdades af Remond då
han ville gå ut.
— Hvad har hon sagt dig, frågade han, jag
vill veta det. Icke sannt, hon har anklagat
mig?
— Min far, du är orättvis, hon älskar er.
Jag har lemnat henne ensam i hennes rum, der
hon stängt sig inne tills jag kommer åter och
kan följa henne bort till dig. Men hvarför är
du ännu här? Du kan hvart ögonblick vänta den
der menniskan.