Historiken öfver upphofvet till representationsreformen. I den korta historik häröfver som lemnades i lördagsbladet förekom genom misskrifning Per Nilssons i Espö i stillet för hans länskamrat Ola Jönssons i Kungshult namn, bland de tre ledamöter af bondeståndet, hvilka vid slutet af 1860 års riksdag bragte frågan om en representationsreform från ord till handling. Denna miss-skrifning, som vi härmed rätta, har gifvit Per Nilsson i Espö tillfälle att begära plats i tidningen för följande utförligare förklaring: Det är icke ovanligt, då stora samhällsfrågor vunnit sin slutliga lösning, att man uppsöker enskilda rersonligheter, åt hvilka man vill tillmäta en större del i den samverkan som slutligen gjort en dylik frågas genomförande möjlig, så är ock förhållandet nu, sedan representationsförslaget blifvit upphöjdt till gällande lag. Men som mitt namn blifvit, af misstag, antecknadt såsom ett af de tre, hvilka uti Dagens Nyheter n:o 288, uppgifvits såsom första upprinnelsen till frågans uppkallande vid slutet af riksdagen 1860, har jag funnit mig skyldig att beriktiga nämnde uppgift. . vid början af riksdagen 1859 vidtalades en af borgareståndets inflytelserikaste och kunnigaste ledamöter att utarbeta och hos konstitutionsutskottet väcka ett nytt förslag till nationalrepresentationens ombildning. Det löfte som härtill gats kunde dock icke inlösas förrän riksdagen framskridit så långt, att man ansåg den återstående tiden otillräcklig att genomdrifva något reformförslag till hvilande på nämnde riksdag. Bondeståndets ledamöter hade dock icke uppgifvit hoppet om möjligheten att något borde och kunde göras för att hålla denna vigtiga fråga vid lif. Deras enskilda samtal rörde sig vid mångfaldiga tillfällen om sättet huru detta skulle tillgå. Vid ett tillfälle då ståndsbröderna Uhr, Rosenberg och Ola Jönsson från Malmöhus län voro tillsammans hade aftal dem emellan träffats derom, att Uhr, efter slutet af näst blifvande lenum hos bondeståndet skulle till enskildt öfverläggningsämne framställa: Bör någon åtgärd, från bondeständets sida, vidtagas för att till lif återväcka frågan om nationalrepresentationens ombildning ? Och, i fall detta bejakas: Hvilka åtgärder anser sig ståndet böra vidtaga? . Resultatet af den diskussion inom bondeståndet, som i anledning af Uhrs frågor uppkom, blef: att ståndet skulle aflåta en enskild skrifvelse till kungl. maj:t med underdånig begäran att kungl. maj:t täcktes vid nästkommande riksmöte aflåta nådig proposition med förslag till ny riksdagsordning på vissa af ståndet föreslagna hufvudgrunder. Sedan detta resultat blef kändt för borgareståndet, anstaltades ett gemensamt enskildt möte de båda stånden emellan, och i detta möte fattades öfverenskommelse att äfven borgareståndet borde aflåta underdånig skrifvelse till kungl. maj:t i samma syfte som den inom bondeståndet beslutade. Häraf framgår tydligt och klart att ingen särskild ära tillkommer mig framför någon af mina reformvänliga ståndskamrater, utan att om det kan anses ligga någon särskild vigt på den i tidningen omförmälda konferensen emellan de tre ledamöterna af ståndet, är det Ola Jönsson, men icke mig äran härat tillkommer. Detta har jag ansett mig, sanningen likmätigt, skyldig låta komma till allmänhetens kunskap. Stockholm den 10 december 1865. Per Nilsson 1 Espö. Det är med de stora politiska och sociala frågorna, som med de stora vetenskapliga uppfinningarne: den som är deras fader kan icke uteslutande tillräknas äran deraf, ty många tankar och många försök af andra ha föregått födsloarbetet. Men vederbörlig ära tillkommer i allt fall städse den eller dem som bragt tanken till verklighet. Bondeståndet i sin helhet — och Per Nilsson i Espö icke minst! — skail i allt fall evigt stå i ovansklig glans för sitt storsinta och mycket offrande förhållande under dessa 5 åren, då det aldrig skytt att låta de skattebördor, som det tyngst drager, oupphörligt ökas för att derigenom bidraga till målets vinnande. Till historiken hörer för öfrigt att häradshöfdivg Husberg uppsatte bondeståndets skrifvelse till kungl. maj:t.,