Stockholms-Nyheter. Riksdagen företedde i lördags ingenting annat märkligt än att omkring 200 ledamöter af ridderskapet och adeln anmälte reservation mot reformförslagets antagande. Grefvarne Carl Mörner och Henning Hamilton utgjöto utförligt sina hjertliga bekynumer öfver det stackars Sverige. Den sistnämnde lofvade dock att stödja den unga Svea om hon skulle stappla på vägen; vi skola således fortfarande få se grefve Hamilton — måhända verksammare än hittills — deltaga i riksdagsgöromälen. Hos presteståndet utgjöto sig doktor Lindgren, hofpredikanten Wahrenberg, prosten Ekelundh och professor Ribbing ännu en gung mot det beslut, som skickat presterskapet tillbaka till dess rätta verkningskrets: kyrkan. Doktor Lindgren försäkrade att fruktan för seger ej för nederlag sade afhållit förslagets motståndare från att begära voteriug. Ständet egde 56 medlemmar; af dessa voro minst 29 bestämdt emot förslaget och af dem, som voroför förslaget, voro mänga det cudast af undfallenhet. Kyrkoherden Otterström gaf härtill det bitande och träffande svaret att hade presteståndet voterat före adeln, så skulle maJjoriteten varit för förslaget; detta kunde han säga — icke med anledning af diskussionen, utan — med anledning af sin kännedom om stindets karakter.