ola ch DIM OMOLULCHKITHOITNI JO adlt ICUAN TOP TOTSläaStChHS
plenum hinna skaffa en öfvertagare af fullmakten.
Rättelse. I excellensen Manderströms yttrande,
infördt i torsdags, stod på 6:te raden moraliska
i stället för monarkiska.
Smånyheter.
Då konungen i går afton for till kongl. teatern,
hände på Norrbro att bakaxeln sprang af invid
hjullöten å den vagn, hvari ett par af sviten åkte.
Hjulet, som kom löst, stötte till en qvinna så att
hon föll omkull. Den ene af kavaljererna stötte
ansigtet mot fönstret och blef något skadad; och
lakejen som stod bakpå, föll i gatan, men utan
vådlig påföljd. Konungens vagn fortsatte färden
till operan, och kammarherrarne begåfvo sig till
fots dit.
— En af hufvudstadens och landets tappre försva-
rare vid andra gardet, som under dessa oroliga
dagar burit tungt på sina skarpa patroner och
gerna skulle sett dem utbytta mot någonting mera
gagneligt, försökte häromaftonen att tillämpa sina
realistiska ideer. På Nybron fann han snart till-
fälle att göra ett försök. Han närmade sig ett par
herrar och frågade dem om de ej hade lust att
göra litet i patroner. — Göra, hvad för slag? —
Åhjo, köpa en tjugu stycken eller så der. — Aha,
men hur kan du ha patroner att sälja? — Jo, vi
ha fått hvar sina tjugu skott för att dermed hålla
oss beredda — herrn förstår! Men inte vill jag
skjuta på sådant sätt, då är det trefligare att få
sig en qvällqvistare. Hvad fn karl... mera hann
den ene herrn ej svara förr än gardisten gjorde
helt om och i starkaste marsch-marsch ilade bort
från den herrn, från hvars läppar han hört det
icke ovanliga lystringsordet. Olyckan hade fört
honom tillsammans med en förman och hade reträt-
ten ej varit så hastig, torde gardistens älskade
qvällqvistare blifvit förbytt i en morgonbäsk.
En liten batalj uppstod häromdagen på Stor-
gatan mellan soldater af Uplands regemente och
några fotgardister, hvilka fingo förstärkning från
lifgardet till häst, men ändå icke blefvo segrare.
En vilsekommen. För omkring en månad se-
dan tog en ung man, som iråkat en bekymmersam
ställning, värfning vid andra batteriet af härvarande
artilleriregemente. Han kunde dock ej taga kasern-
lifvet gladt, utan blef allt mera dyster till sinnes
och lät undfalla sig yttranden om att han umgicks
med tanken att förkorta ett lif, hvars illusioner
försvunnit. En underofficer, som fått höra detta,
tillsade honom att låta sådana tankar fara, eljest
skulle han få arrest. Mera rädd, än hvad till och
med höfves en krigsman i vårt fredliga land, tog
artilleristrekryten till harens vapen, lemnande sa-
bel och sporrar i sticket, och sökte skydd i Tysk-
bhbagarbergen. Störd af förföljande kamrater i sin
tilltänkta ro derstädes, Aydde han ut på ladugårds-
gärdets villsamma öken, der förföljarne förlorade
spåren af honom och har han ännu, oaktadt träget
sökande, ej kunnat återfinnas.