förslaget, och hennes sjelfkänsla förbjuder henne att skänka sitt bifall åt något annat. Talarens hjerta och samvete mana honom att rösta ja för det kungliga förslaget, och han önskar intet högre än att hans ståndsbröder, ädelt och storsinnadt såsom en mamn, nedlägga på fosterlandets altare offret af sin sjelfskrifna representationsrätt (bravorop och hyssjningar). Grefve v. Hermanson yttrade: Jag röstar nej och må samtid och efterverld höra mitt votum! (starka bravorop och hyssjningar.) Grefve af Ugglas höll ett längre föredrag. Han granskade ur både teoretisk och praktisk syn: punkt de olika systemer, som i olika länder gjort sig gällande, och stannade vid den slutsats, att representationsrätten bör grunda sig på samfälda val. TLandstingens lämplighet att utse ledamöter i öfre kammaren drog han i tvifvelsmål. Han hade dock beslutat sig för att med sin röst understödja det kungliga förslaget, emedan folket gillat det och, i händelse det förkastas och blir hvilande till en ny riksdag, icke skall tåla att en bokstaf ändras deri. Tal. trodde att förslagets fall skulle uppväcka harm, ovilja och en retning i sinnena, föga egnad för en lugn eftertanke (bravo). Landshöfding Troil hade samvetsgrannt pröfvat skälen för och emot förslaget och kommit till den öfvertygelsen att fäderneslandets lycka bäst betryggas genom dess sntagande. Dessutom är det den enskilde medborgarens pligt att göra eftergifter åt det allmänna. Enighet mellan konung, folk och representation, hvilken är så dyrbar i ett litet land, skall bli en följd af det kungl. förslagets framgång. Landshöfdingen Weidenhjelin förklarade sig obetingadt för förslaget. Förgäfves spjernar man mot udden; ju längre och ihärdigare man kämpar mot tidens väldiga ström, dess större eftergifter får man bereda sig på att göra. En gång, om icke nu, skall riksdagens ombildning förssiggå, och adelns inflytande på den nya representationen skall bli mycket mindre, om den nu trotsar den så allmänt uttalade folkviljan. — Hvad helst era förfäder, hvilkas bragder ni beundra, offrat för fäderneslandet, — ert offer blefve större och era ättlingar skulle egna er sin djupaste vördnad! Kammarherren Axel Ros of Hjelmsäter uppstod nu och sade: Endast på detta sätt vill jag nämna, det jag tillhör det parti, som af själ och hjerta önskar framgång åt det hvilande förslaget, för hvilket jag lemnar min röst. Kaptenen frih. Liljencrantz talade för förslaget. Han ansåg det klokt att bestämma en census och trodde att borgarståndet eljest skulle ha sagt nej. Vidare vederlade han påståendena att konungamakten skulle bli försvagad och den obildade massan komma till väldet. Grefve Gösta Posse förklarade sig för en ifrig motståndare till förslaget, och uppgaf såsom hufvudsakliga skäl för sin åsigt dels att han i första kammaren ej finner tillräckliga garantier för ett konservativt element, dels att han anser konungamakten svårt hotad ifall förslaget blir lag. Såsom en trosartikel har man predikat att ställningen för dagen gör förslagets antagande nödvändigt; det är icke sannt. Att, i händelse förslaget faller, söka genomdrifva detsamma genom gång på gång upprepade urtima riksdagar, vore att handla nästan revolutionärt (!). Man har sagt att borgareoch bondestånden vilja ha detta förslag antaget och skola motsätta sig hvarje annat, äfven om det är bättre. Det är en svår och oförtjent beskyllning mot dessa aktningsvärda stånd. I en tidning stod nyligen att läsa att det kungliga förslaget är inskrifvet i svenska folkets hjertav. I samma tidningsnummer var på en annan sida en annons införd, hvari gafs tillkänna att en godtköpsupplaga af det nya representationsförslaget utkommit, för att en större allmänhet måtte sättas i tillfälle att taga del deraf. Reflexionerna göra sig sjelfva. I talarens hjerta har förslaget varit inskrifvet, men hans förstånd hade nödgat honom att förkasta det. I ett af våra grannländer åt söder, der ett förslag, dylikt vårt, blifvit antaget, rasa nu partierna. Må vårt fidernesland undgå ett sådant öde! Det finnes något annat, som är djupt inskrifvet i svenska folkets hjerta, d. ä. representationsreformens nödvändighet. För denna vill också tal. kämpa, men det kungl. för