förslaget, och hennes sjelfkänsla förbjuder henne
att skänka sitt bifall åt något annat. Talarens
hjerta och samvete mana honom att rösta ja
för det kungliga förslaget, och han önskar in-
tet högre än att hans ståndsbröder, ädelt och
storsinnadt såsom en mamn, nedlägga på foster-
landets altare offret af sin sjelfskrifna represen-
tationsrätt (bravorop och hyssjningar).
Grefve v. Hermanson yttrade: Jag röstar nej
och må samtid och efterverld höra mitt votum!
(starka bravorop och hyssjningar.)
Grefve af Ugglas höll ett längre föredrag. Han
granskade ur både teoretisk och praktisk syn:
punkt de olika systemer, som i olika länder
gjort sig gällande, och stannade vid den slut-
sats, att representationsrätten bör grunda sig
på samfälda val. TLandstingens lämplighet att
utse ledamöter i öfre kammaren drog han i
tvifvelsmål. Han hade dock beslutat sig för
att med sin röst understödja det kungliga för-
slaget, emedan folket gillat det och, i händelse
det förkastas och blir hvilande till en ny riks-
dag, icke skall tåla att en bokstaf ändras deri.
Tal. trodde att förslagets fall skulle uppväcka
harm, ovilja och en retning i sinnena, föga eg-
nad för en lugn eftertanke (bravo).
Landshöfding Troil hade samvetsgrannt pröf-
vat skälen för och emot förslaget och kommit
till den öfvertygelsen att fäderneslandets lycka
bäst betryggas genom dess sntagande. Dess-
utom är det den enskilde medborgarens pligt
att göra eftergifter åt det allmänna. Enighet
mellan konung, folk och representation, hvilken
är så dyrbar i ett litet land, skall bli en följd
af det kungl. förslagets framgång.
Landshöfdingen Weidenhjelin förklarade sig
obetingadt för förslaget. Förgäfves spjernar man
mot udden; ju längre och ihärdigare man käm-
par mot tidens väldiga ström, dess större efter-
gifter får man bereda sig på att göra. En
gång, om icke nu, skall riksdagens ombildning
förssiggå, och adelns inflytande på den nya re-
presentationen skall bli mycket mindre, om den
nu trotsar den så allmänt uttalade folkviljan.
— Hvad helst era förfäder, hvilkas bragder ni
beundra, offrat för fäderneslandet, — ert offer blefve
större och era ättlingar skulle egna er sin dju-
paste vördnad!
Kammarherren Axel Ros of Hjelmsäter upp-
stod nu och sade:
Endast på detta sätt vill jag nämna, det
jag tillhör det parti, som af själ och hjerta ön-
skar framgång åt det hvilande förslaget, för
hvilket jag lemnar min röst.
Kaptenen frih. Liljencrantz talade för försla-
get. Han ansåg det klokt att bestämma en
census och trodde att borgarståndet eljest skulle
ha sagt nej. Vidare vederlade han påståendena
att konungamakten skulle bli försvagad och
den obildade massan komma till väldet.
Grefve Gösta Posse förklarade sig för en if-
rig motståndare till förslaget, och uppgaf så-
som hufvudsakliga skäl för sin åsigt dels att
han i första kammaren ej finner tillräckliga
garantier för ett konservativt element, dels att
han anser konungamakten svårt hotad ifall för-
slaget blir lag. Såsom en trosartikel har man
predikat att ställningen för dagen gör försla-
gets antagande nödvändigt; det är icke sannt.
Att, i händelse förslaget faller, söka genom-
drifva detsamma genom gång på gång uppre-
pade urtima riksdagar, vore att handla nästan
revolutionärt (!). Man har sagt att borgare-
och bondestånden vilja ha detta förslag anta-
get och skola motsätta sig hvarje annat, äfven
om det är bättre. Det är en svår och oför-
tjent beskyllning mot dessa aktningsvärda stånd.
I en tidning stod nyligen att läsa att det kung-
liga förslaget är inskrifvet i svenska folkets
hjertav. I samma tidningsnummer var på en
annan sida en annons införd, hvari gafs till-
känna att en godtköpsupplaga af det nya re-
presentationsförslaget utkommit, för att en
större allmänhet måtte sättas i tillfälle att taga
del deraf. - Reflexionerna göra sig sjelfva. I
talarens hjerta har förslaget varit inskrifvet,
men hans förstånd hade nödgat honom att för-
kasta det. I ett af våra grannländer åt söder,
der ett förslag, dylikt vårt, blifvit antaget, rasa
nu partierna. Må vårt fidernesland undgå ett
sådant öde! Det finnes något annat, som är
djupt inskrifvet i svenska folkets hjerta, d. ä.
representationsreformens nödvändighet. För den-
na vill också tal. kämpa, men det kungl. för-