(Insändt.)
Expositionshusen på Carl XIII:s
Torg.
Våra tillernade expositionslokaler bafva alt frå
den stund deras uppförande börjades, utgjort före
mål för begabberi, hån och åtlöje och det inor
alla klasser af hufvudstadens befolkning; men se
dan vederbörande förklarat att ytterligare en trä
kåk erfordras för att bereda tillräckligt utrymme
har hånet öfvergått till missnöje, hvilket gifvit sij
luft i flera af hufvudstadens tidningar.
Missnöje är för litet sagdt, rättare kunna sägas
harm och förbittring, åtminstone hos dem, son
tänkt närmare på saken och som veta att icke al
lenast hufvudstadens, utan hela landets anseend
sättas på spel och det endast genom några s. k
vederbörandes envishet eller kortsynthet att fram
härda i utförandet af en plan som visat sig var:
misslyckad.
Det väckte redan på sin tid förvåning att man vald
den trängsta byggnadsplatsman kunde hitta på, ehur
man hade mer än andra tillräckliga platser, såson
norra delen af Carl XII:s torg och Humlegården at
tillgå och det är. derför mindre underligt att för
våningen nu öfvergått till känslor af ofvan antydd
beskaffenhet, då man funnit: att vederbörande
oaktadt de tidigt nog haft kännedom om
bebofvet af förändrad byggnadsplan, ickt
allenast underlåtit att föreslå en ända
målsenligare och värdigare sådan, utar
jemväl tillåtit att byggnadernas uppfö
rande fått börjas så tidigt att en förän
dring numera är betydligt kostsammare är
den behöft vara.
Man har kallat expositionshusen lador eller skjul
men rättaste benämningen torde blifva godsmaga
sin. Fördelningen i flera hus har oansenligare di
mensioner till följd och det ena huset kan sägas
nedsätta det andra, så att intrycket af det hela
icke kan blifva annat än nedslående, hvartill kom-
mer att någon lämplig anordning af de utställda
artiklarne svårligen torde kunna tillvägabringas.
Då de båda först beslutade byggnaderna ärc
hvar för sig för små, huru är då annat möjligt, är
att vissa klasser expositionsartiklar söndras, vissa
artiklar afskiljas och komma att placeras i anne-
xet AZ 2. Men hvilka och hvilkas artiklar skola i
sådant fall blifva utskott, det är frågan? Jo, artig-
heten fordrar naturligtvis att egna landsmän göras
till offerbockar och att de främmande inbjudna i
första rummet tillgodoses. Följderna blifva. att
något system icke kan konseqvent genomföras, att
expositionshusen följaktligen skola anses som gods-
magasiner, att vi framstå som stympare, att de ut-
ställare, som råka ut för stymperiet, blifva missnöj-
da och att hela expositionen för beräknade främ-
lingar och landsmän blir efter olika uppfattning
ömklig eller löjlig.
Förmå icke alla dessa bedröfliga utsigter och
omtankan om vår värdighet och vår heder veder-
börande att fatta ett förtvifladt, men afgörande be-
slut, som befriar oss från flera hus när vi behöfva
endast ett, samt från husbyggnad på trottoirerna
och stolpar midt i gatan då vi taga oss bättre fram
derförutan, då må man också tillse att vederbö-
rande ensamme drabbas af allt det klander, all
den smälek som kan blifva en följd deraf, att de
anse konsequensen fordra att ett hufvudlöst börjadt
företag hufvudlöst genomföras.
Vi våga emellertid hoppas det bästa, d. v. s. att
driftige och kunnige, kapten N., som åtagit sig
hyggnadsarbetet, en vacker dag delar skelettet till
hufvudbyggnaden i vissa portioner och transporte-
rar dessa till torgets öfra ända, för att der på
lämpligt sätt anbringa desamma.