(Telegram till Dagens Nyheter.)
Ystad den 1 dee. kl. 8 f. m.
Just nu afgår forsta taget på Ystad-Eslöfs-
banan till Bjersjölagård. Den nu öppnade ban-
längden utgör 4 mil.
mossen
Lindbäcks sista dagar.
Efter återkomsten från tinget i Långelanda var
han lugn och visade ett slags ånger, hvilken dock
ej var sann; han ville tala vid en annan prsstman
än fångpredikanten, hvilket han ock fick göra, men
pratade då bara dumheter. Han uppgaf skriftligt,
att uppgiften om piftets åtkomst var diktad, han
hade sjelf innehaft det, emedan han köpt ett hus-
apotek efter assessor Lindström, hyvari giftet be-
fanns; han hade ljugit, för det ej sterbhusct skulle
få utbetala böter för innehafvande af cift; han an-
såg mamsell Ågren förut vara pliktfälld, och det
kunde således ingenting göra, huru mycket hon
hade. Han åt alla dagar, den 23 på aftonen kla-
gade han öfver hufvudvärk, den 24 besöktes han
Y:ne gånger på dagen at fängelsedirektören, låt-
sade vara gudlig och talte om möjligheten att få
nåd från: dödsstraffet. Vid visitationen kl. 8 på
aftonen besökte fänvelsedirektören honom, då han
mådde bra och hade ätit: vaktknekten uppgifvor,
att han kl. I på natten hört L. svara vid nattvisi
tatiop. Han hefanns kl. S på morgonen den 25
hängande och hade om halsen sitt örneotsvar fast-
satt vid ett lakan, som ytterligare cenom knutar
och en härborste var fäst i öfre luftrörshålet i cel-
len, han hade bäddat under sig med sin madrass,
för den händelse hängningen skulle misslyckats.
Deraf kan man förklara de märken efter stöten i
annan, som ännu syntes vid tinget, ty troligen
hade dessa tillkommit vid något föregående häng-
ningsförsök. Han skars ned, men var då stel och
kall. ;Det skickades bud på läkare, som kom kl. 9.
L. var då redan död. Förhör hölls af ländshöfdin-
gen kl. 12. L. obducerades i måndags, sattes i jor-
den samma dag på aftonen och jordfästes i all
tysthet på tisdags morgonen. Han har efterlemnat
bref till biskopen, landshöfdingen, fängelsedirektö-
ren och åtskilliva andra: dessa bref voro skrifna
för en månad sedan, han hade troligen haft dem
insydda i sin nattrock, hvilken han aldrig lemnade.
De ancgitva alla, att han beslutit taga lifvet af s
- o - Sn
I hans efterlemnade papper påträffades bland
annat följande:
Mitt lilla Kyrkoskrin är en relik af min ordent-
lighet. Iehåll det som ett minne deraf. Godt ha
något: litet, som påminner om eh god sida.
Hade allt hos mig motsvarat min arbetsamhbet,
ordentlighet, sparsamhet, min kärlek till Embitet
och Gåfvor i Embetet: så hade väl försa fattats att
kunna säga sig vara en bland de komplettaste
Män. Men ett fattades mig ännu. Detta var
försigtighet detta är en hufvudsak. Der
denna icke påaktas: ställer den de allra bästa
gåtvor vanmäktiga. .
Oförsigtighet bringar öfverilning ihandling, föder
ofta ovänskap. Denna söker göra bruk af öfveril-
ningen, tyder allt till det värsta af en rent väl-
ment handling kan uppstå brott, efter den yttre
Lagen. Står sedan dess målsmän, såsom vanligast
sker, färdiga att förbrylla snarare inveckla en i
Lagen, än menniskovänlivt medlidsamt se saken
från sin grund deraf finna skäl hjelpa: så står
man snart underkastad den yttre Lavens straft.
Många, deribland mine Hatare, ha tillfogat sine
Likar mycket verkligt ondt, men under sådan
form, som icke Lag kommer åt. De gå straftlösa.
En annan som icke velat icke menat göra
Likar ondt: kommer Lagen, med ovänners hjelp
åt straffar. Han har handlat oförsigtigt. de
andra ha handlat försigtigt. Deruti ligger skil-
naden. Deratf kommer att ofta afsigtligt ondt går
fritt oafsivtligt ondt, ja — till med välgerning,
straffas. Jag vill derför icke säga min handling
vara rigtig, blott att den icke var af ondo, men mot
Lag och sålunda strafibar. Hvad synden vidkom-
mer har man alltid med Gud, icke med menniskor
att göra.
Äfven härutinnan har menniskors rofgirighet
min oförsivtighet fört mig från rätt väs. den de
nu ha lyckats bana, måste jag gå. MNörj icke der-
före! De få år Lagens rofgirige män röfvat mig
itrån Eder, ersätter Gud, som vet att jag icke velat
mina medmenniskor ondt. Jag har tvertom sökt
hejda de andra förmildra några Lidandes elände.
Si, der är summan af mitt fel! (D. A.)
Bödsfall. Genom kyrkoherden P. Col-
lianders sistl. tisdag i Jönköping inträffade döds-
fall har Wisingsö församling ändtligen sett sig be-
friad från mångårigt underhåll af en pensionär
och fått utsigt att erhålla en tjenstbar kyrkoherde.
Ehuru icke fullt sinnesrubbad, var nemligen hr C.
dock sedan många år hvad man kan kalla kollrig,
så att han icke kunde sköta sin tjenst.
Universitetsnyhet. Utnämnde pro-
fessorn i praktisk teologi vid Lunds universitet,
teologie och filosofie doktorn C. W. Skarstedt blef
sistlidne tisdag kl. 11 f. m. med vanlig högtidlig-
het i embetet inställd och höll en föreläsning om
ett kyrkohistoriskt moment uti Cultuspredikan.
Ny bank. Aktieteckningslista för en
enskild sedelutgifvande bank i Wexiö och för Kro-
nobergs län cirkulerar för närvarande der i staden.
Hvarje aktie är bestämd till 300 rdr.
Ny teater i Norrköping. Arbe-
tareföreningen derstädes ämnar i sin vackra och
rymliga salong uppsätta en flyttbar teater, å hvil-
ken representationer komma att gifvas till mode-
rerade priser.
Falskmyntare. I fredags greps i
Helsingborg en jernvägsarbetare vid namn Bengt
Gunnarsson såsom förvunnen att hafva utprånglat
falska silfvermynt. Vid gripandet hade han 13
dylika mynt på sig, 2 hade han lyckats utprång-
Fajar arten har varit förut straffad för inbrotts-
stöld.
Sorgligt afbrott. Mjölnaren Kjäll-
ströms i Kölby dotter, som sistl. Fredags afton be-
gifvit sig till Binga qvarnar för att helsa på sin
dervarande broder, råkade dervid komma qvarn-
verket för nära, hvarigenom hon indrogs och ögon-
Hlalligsan Jaaa ana dan Tesa aa er AV