Hvarj ehanda nyheter.
Zn vanlig och dock ovanlig
historia.
Två af Stockholms griphumrar hade en
lång tid vandrat med bysättningsutslag på fic-
kan för att lägga beslag på en stackars hand-
lande, som råkat alltför hängifvet kasta sig i
kreditens falska armar. Men den stackars gäl-
denären visste hvad som väntade honom, och
med bysis i perspektiv fann han för godt att
aldrig vistas hemma, det vill säga att städer-
skan fick stränga order att åt alla som sökte
herrn säga att han var borta, om han ock låg
i sin säng. HFörtvifiade öfver sina fåfinga för-
sök, eller besök, anmälde exekutionsbetjenterne
saken till polisen och bådo om hjelp.
En hemlig poliskonstapel åtog sig att skaffa
reda på den osynlige handlanden och klädde
sig derför i uniform, men icke i polisens fruk-
tade, utan i stadsbudens älskade uniform. Der-
på skref han ett bref med adress till handlan-
den i fråga och begaf sig sålunda utrustad till
hans bostad.
— Herrn är inte hemma! — försäkrade den
trogna städerskan när den förklädde konstapeln
kom med brefvet.
- Men jag måste träffa honom, invände det
falska stadsbudet.
— Han kan lemna brefvet till mig, återtog
städerskan.
Nej, det är omöjligt, ty det är plurin-
gar i brelvet, svarade konstapeln.
Vid det lockande ordet pluringar, tvektes
städerskan besinna sig och bad budet vänta ett
ögonblick, hvarefter hou gick in. Efter en stund
hördes åter steg och dörren öppnades, men i
stället för städerskan stod nu en herre i natt-
rock framför konstapeln.
Är det du som har ett bref med pennin-
gar till mig? frågade herrn i nattrocken, och
hans ögon lyste af tillfredsställelse.
Ar det herrn som är handlanden . oo?
frågade konstapeln och hans ögon Iyste ocksi
af tillfredsställelse.
— Ja det är jag det, svarade den stackars
gäldenären och räckte fram handen för att taga
emot det kärkomna brefvet.
— Nå det var bra det, återtog konstapeln
och fattade den framsträckta handen, hvarefter
han tillade med artig min och ton: — Om
herrn nu följer med mig, så får herren fria hus-
rum och mat, och det är allt till att sätta värde
på i vära dystra tider.
Den stackars gäldenären insåg att han fast-
nat i en snara, men nu var all räddning förbi.
Den trogna städerskan måste gå in efter herrns
rockar, hvarefter han sjelf fick vandra med kon-
stapeln trappan utföre. och komne ut på gatan
blef han öfverantvardad ät de vå griphumrarne,
som väntade dernere med en droska.
Jo der ser man hur pass stadsbuden äro
att tro, yttrade åkardrängen som skjutsade den
fångade gäldenären till den missbrukade kredi-
tens slutliga hamn på Besvärsgatan.
En smultronkunrg. Den största
smultronodlare i Nordamerika lefver i Pittsburg
och heter Knox. Han har drifvit smultronodlingen
till sådan fullkomlighet, att han på en acre (1 acre
är så mycket mindre än ett sv. tunnland, att 61
acre motsvaras af 50 tunnl.) skördar 250 bushels
(omkr. 60 tunnor) smultron. Knox kallas 1 hela
Amerika smultronkungen,.
SLA AMS AATERS VINKAR TERN. 9 JE 3 AS SSTASTESET DTS AE DORA SR AA AVSER AEA ENSO BASE EA