——— ...Zvuze.w. . . VTESESERSASERARIEAEARSPRIEEAPRERADIOESIEOENLLEEA — Tack, goda Martha, jag behöfver hvila mig, ty jag är tillintetgjord och behöfver dock alla mina krafter. — Nåväl, fortfor amman med en förtrolighet, som mamsell Richomme på grund af hennes ålder, hennes omsorger och tillgifvenhet för henne, tillät, så snart de voro allena, nåväl, min lilla Lili, jag hoppas, att ni tackar mig för det möte, jag förskaffat er. Jag har kanhända gjort orätt, då jag ej rådfrågat pastorn om huruvida jag borde tillåta det eller ej. Men hvad var att göra? Endast Gud kan veta hvad som kunnat inträffa, om jag i morgse nekat att gömma honom och underrätta er om hans ankomst! Nu ha ni sett hvarandra, och det skall ingifva er mod. Men, inga obetiänksamheter... Ni får inte se honom mer i afton. — Jag måste det likväl, Martha. Har han då icke sagt dig något? — Jag har hnappt haft tillfälle att tala vid honom. Jag var så rädd, att han skulle bli upptäckt! Jag har ej sagt ett ord åt honom om denne plågoande, denne Remond. Hvad skulle det också tjena till? Det skulle endast hafva förskaffat den unge mannen onyttiga sorger. Dessutom skulle han kanhända, förledd af sitt häftiga sinnelag råkat i gräl med honom. Ni har väl icke sagt honom något, Lili lilla? — Nej, jag svimmade af i hans armar och kom till sans igen först då du kom. En sådan dag, min kära Martha! Då jag såg honom, trodde jag att han svikit mig. Ett bref, som moster visat mig, förde mig på denna förmodan. Jag kan ieke tro, att hon användt detta