är dotter till en öfverste som föll i kejsarens
tjenst och jag enka efter en embetsman som
var honom svärmiskt hängifven. Begge hafva
vi orsak att frukta det hat, som förföljer kej-
sardömets tjenare, och som drabbar äfven deras
närmaste slägtingar och efterkommande, men
din förbindelse med hr Remond skall aflägsna
all fara. Han är rik och lägger sin förmögen-
het för dina fötter, hans karakter är energisk
och stolt, ja, kauske till och med något sträng,
men hans kärlek till dig skall förmildra dess
härdhet. Jag kan icke finna att du har någon
allvarlig och rättmätig invändning mot hans
önskningar... eller tvärtom, jag inser mer än
väl den sanna bevekelsegrunden till ditt afslag.
Jag hade dock hoppats att tid och förnuft skulle
hafva segrat öfver en straffvärd kärlek.
Emelie gjorde en rörelse och ville svara, men
med en vink bjöd fru Dercy henne att vara
tyst.
— Ja, straffvärd, fortfor hon, ty den som
har ingifvit dig den är en fiende till den be-
stående ordningen, på hans hufvud är satt ett
pris, med ett ord, han är en proskriberad!
— Men förrän domaren öfver honom uttalat
förkastelsedomen hade jag svurit honom att
aldrig blifva någon annans maka, och ni sjelf
gillade mitt val.
— Det är sannt, men sedan...
— Sedan blef han nödsakad att fly, och för
det att han är olycklig vill ni att jag skall
glömma de löften jag gaf honom. Ensam i
främmande land, utan vänner och förmögenhet,
är det dessa löften som uppehålla hans mod
och qvarhålla honom vid lifvet, det säger mig