LJ från Östergöthland, ett enkelt, men till ynglinsarnes hjertan trängande tal. Norska posten bringar den underrättelsen, att bankehefen Adolf Bredo Stabell afled i Kristiania i onsdags 58 är gammal. Från är 1831 till 1857 var han hufvudredaktör af Morgenbladet, lemnade statens tjenst 1841, blef 1848 medlem af bankadministrationen i Kristiania, hvilken post han nedlade 1857, då han anställdes som chef för norska kreditbunken. Han var storthingsman 1845, 1848, 1851, 1854 och 1857-58, men undanbad sig val till storthinget 1859. Vid de tre sistnämnda storthingen var han president i odelsthinget och ordförande i budgetkommissionen. — Stabell var en man med stor energi och mycken skarpsimnighet: Under sin kraftfullare period utöfvade kan ett stort inflytande i storthinget och mom kommunen, för hvars angelägenheter han arbetat med mycken ifver. Han höll ett gästfritt hus, och bevisade svenskar, som besökte Kristiania, mycken artighet och välvilja. Smånyheter. . ms En ny stadsbkudsförening är bildad här. Dess stiftare. 6 välfrejdade arbetare. hafva inlemnat .till öfverståthållare-embetet begäran om stadfistelse å reslemente och taxa. och medan de vänta på denna stadfästelse hafva de hyrt ett kontor vid Stora Grämunkegräinden. Samtidigt härmed ha såväl i denna tidning som i andra varit införda annonser, i hvilka herrar föreståndare för de förut bestående stadsbudskårerna varna allmänheten för de lösa personer, hvilka på sednare tiden börjat upp: tida iklädd stadsbudsuniform, utan att likväl tillhöra någon sådan inrättning; tvärtom hafva de niästan samtliga blifvit för fylleri. oordentlighet eller värlighet ifrån oss afskedade. och erbjuda således ej minsta garanti för de uppdrag. som ät dem lemnas. Två af stiftarne till den ofvan omtalta nya och endast af arbetare bestående stadsbudsföreningen hafyaianledning afdenna varning anmodat oss, för att förekomma ett möjligt missförstand. fästa allmänhetens uppmärksamhet på att denna varning icke gäller dem. ty ingen af det hittills i den nya föreningen ingångna manskapet har blifvit afekedad från annan stadsbudskår för något af ofvan uppräknade fel och ingen sådan kommer heller att deri blifva intagen. Dessa båda stiftare af den nya orbetare-föreningen hafva jemvil anmodat oss säga allmänheten några andra saker om densamma. För det första att en arbetare af god frejd bör kunna anses beriättigad till allmänhetens förtroende lika mycket som en herreman om hvilken allmänheten icke har sig någonting bekant. För det andra att de stiftat denna förening för att arbetare som hafva hustru och barn att försörja och hvilka betjena allmänheten såsom stadsbud. må få behålla sjelfva så mycket som möjligt af sin tungt förvärfvade dagsförtjenst. Och för det tredje att fastän chefen för en afdenu bestående stadsbudskäårerna gjort framställning hos öfverståthållare-embetet om att det må stilla hans kår under sin kontroll. i likhet med hyrkuskar och akare, så imnar den nya stadsbudsföreningen likväl icke följa detta exempel. emedan den har den öfvertygelsen att den skall kunna hålla sig bättre vid gin taxa än åkarne, fastän den icke står under polisen. 0) . Yr DBå Uplands regemente i lördags marscherade Regeringsgatan och regementsadjutanten red mellan batalionerna gjorde hans häst en tvär helomvändning och kastade sig något framåt, så att han fick framfötterna upp på trottoiren. Löjtnanten fick dervid en stöt i ansigstet nära ögat af en bajonettspets, så att blod flöt en lång stund. Slagsmål för 6 öre. I fredags afton uppstod slagsmål på Storgatan mellan två gardister af den anledningen att den ene var skyldig den andre 6 öre, eller hela hans kontanta gage. En civil person som åsåg slagsmålet gick åstad och knuffade till den som börjat bataljen, yttrande: skall ni slå en kamrat för tre skilling! Nu var ovänskapen mellan de begge stormakterna slut och begge vände sig mbt den civile. De slogo omkull honom, trampade hans bröst, förstörde hans hatt och smutsade ned hans kläder. Derefter togo de till tlykten bortåt Gumshornsgatan. Tvist om er bränvinskagge. En bonde vid namn Jansson, som tagit in i ett bondqvarter vid Stora Badstugatan, saknade i lördags, då han hemkom dit, en bränvinskagge som han köpt i staden. Han misstänkte två andra bönder att ha tagit den, och då han vid visitation hos dem ej fann sin kära kagge höjde han i desperation sin knif mot den ene. Lyckligtvis kom hans hustru tillstädes, fattade honom i armen och afböjde hugget samt återställde friden med den upplysningen att hon hade gömt undan kaggen. Förlikning blef snart ingången, och försonade reste samtlige från staden. Kyrkoherden Lindbiicks sjelfnord. Enligt ingånget telegram har den förfärliga Silbodalstragedien nått sin upplösning. Den gamle mördaren har till slut mördat sig Natten till sistl. lördag hängde han sig sjelf medelst sitt lakan i sin cell å Carlstads fäönLandshöfding Ekström höll i lördags under