stora hela icke litet mötväges: deraf, att han al-
drig lyckas ingifva politiskt förtroende. , Lika
ifrig som grefve Posse nu visar sig mot det
kungliga förslaget, lika ifrigt skulle han — så
tro åtminstone häns ståndsbröder — verka för
detsamma, om han deri såge sin fördel, om t.
ex. en statsrådstaburett eller till och med lands-
höfdingestolen i Malmöhus län (hvilken förut
iunehafts af hans far) visade sig i perspektiv.
Då herr förste hofjägmästaren Tornerhjelm
på sista tiden till somliga förklarat sig för
det kongl. förslaget, skulle det föga vara på sin
plats att karakterisera honom bland det öfriga
sällskapet, och vi förbigå honom derföre, för att
vända oss till f. d. ryttirästaren och vasakom-
mendören friherre Jules Schwerin. Begåfvad
med ett bättre hufvud, varm håg för studier och
från början större förmögenhet än grefve Posse,
har han likväl, ehuru lika ärelysten som denne,
aldrig lyckats förvärfva sig samma inflytande
hvarken vid riksdagarne eller inom sin provins.
Hans maklighet och njutningslystnad hindra ho-
nom att komma derhän. Epikureen tager hos
honom alltid försteget för statsmannen, och han
blefve kanske ministeriel, om här gåfves några
ministermiddagar att tala om. Sin adliga först-
födslorätt säljer han visst icke för en grynviäl-
ling; vore det fråga Om en perdreau aux truf-
Jes eller en chapon å la finaneiere skulle kanske
den ädle friherren låta tala vid sig.
Grefve Corjitz Beckfriis cfodrar sitt kött som
det heter i bibelu och låter för resten verlden
ha sin gäng. Hans söner, kabinettskammarher-
ren friherre Corfitz Beckfriis och ryttmästaren
på lifgardet till häst Joachim Beckfriis anses
begge, men i synnerhet den förstnämnde, på ho-
nom utöfva stort inflytande. Friherre Corfitz
Beckfriis har kanske det bästa hufvudet inom
hela den skånska aristokratien, huru mycket eller
litet detta snu vill säga, trotssin befattning vid
konungent hof, från hvilken han icke veterligen
begärt sit afsked, har han med bestämdhet för-
klarats emot det kongl. representationsförslaget
— en uppfattning af sin pligt, som dock tyckes
Jäfva detta omdöme. Han har emellertid hit-
tills icke deltagit i riksdagsförhandlingarne så
mycket som han, säsom medlem af denna riks-
dags konstitutionsutskott, synes komma att göra.
Gud vet, om det icke äfven inom detta ädla
bröst gömmer sig några ministerspekulationer.
Vore det icke bättre att såsom hittills nöja sig
med att obestridt vara den första i både Trel-
leborg och Skanör än att äflas att söka blifva
den andre i regeringen här?
Slutligen ha vi kammarherren Carl Axel Trolle,
en ättling af den gamla men 1 vär historia föga
berömliga Trolleslägten, en man som tycker sig
böra ha anspråk på sjelfskrifvenhet för everld-
liga tider för sin ätt, vore det också endast för
de förtjenster hans beryktade ättefader, erkebi-
skopen Gustaf Trolle, inlagt om fäderneslandets
frihet och sjelfständighet. Hau är en i yttersta
grad till sina vyer bornerad aristokrat, hvars in-
bitna fördomar göra houom otillgänglig för alla
skäl och all reson.
Och det är detta femmannaråd, som skall ut-
göra det kraftigaste motståndet på riddarhuset
mot den af ett helt folk efterlängtade reformen
och som, om icke konungen tager allvarsam-
mare lut med sitt hof, kanske skall lyckas till
intetgöra densamma. Lyckas detta, då först
må vi med skäl utbrista:
Arma Sverige!