nästan för hvart steg, jag går, att någon osynlig hand skall fatta mig i kragen. — Man har intet exempel på nattligt öfverfall i denna trakt, såvida det icke varit föranledt af personligt hat. Ar det första gången ni är här? — Ja, min herre. Jag fick ett infall, att till fots genomvandra denna del af det romantiska Beaujolais, hvilken jag ännu icke besökt. Jag lemnade Lyon i går morgse. — Ni bor då i Lyon? — Ja sedan nära fyra år har jag vistats der. — FEr familj är då bosatt der? — Hvem har sagt er att jag ännu har någon familj? — Jag förmodade det; ni är alltför ung för att redan ha sett er far eller mor dö af ålder: — Jag har ingen mor, min herre. Efter en stunds tystnad fortfor Fredrik med en viss ironi i tonen: — Men det förefaller mig som den, hvilken så strängt fördömmer nyfikenhet hos andra... — Sjelf måste vara behäftad med detta fel, icke sannt? Jag vet också verkligen icke, hvarför jag gjorde er dessa frågor. Om Fredrik hade kunnat se dArgeles ansigte, skulle han säkerligen icke ha trott på verkligheten af denna likgiltighet. DArgele hade från den stund han börjat framställa frågor om den unge mannens förhållanden, med stigande oro lyssnat till hvarje hans svar, och han talade långsamt för att icke genom röstens darrning röja sin själsrörelse.