nästan för hvart steg, jag går, att någon osyn-
lig hand skall fatta mig i kragen.
— Man har intet exempel på nattligt öfver-
fall i denna trakt, såvida det icke varit föran-
ledt af personligt hat. Ar det första gången ni
är här?
— Ja, min herre. Jag fick ett infall, att till
fots genomvandra denna del af det romantiska
Beaujolais, hvilken jag ännu icke besökt. Jag
lemnade Lyon i går morgse.
— Ni bor då i Lyon?
— Ja sedan nära fyra år har jag vistats
der.
— FEr familj är då bosatt der?
— Hvem har sagt er att jag ännu har nå-
gon familj?
— Jag förmodade det; ni är alltför ung
för att redan ha sett er far eller mor dö af
ålder:
— Jag har ingen mor, min herre.
Efter en stunds tystnad fortfor Fredrik med
en viss ironi i tonen:
— Men det förefaller mig som den, hvilken
så strängt fördömmer nyfikenhet hos andra...
— Sjelf måste vara behäftad med detta fel,
icke sannt? Jag vet också verkligen icke, hvar-
för jag gjorde er dessa frågor.
Om Fredrik hade kunnat se dArgeles ansig-
te, skulle han säkerligen icke ha trott på verk-
ligheten af denna likgiltighet. DArgele hade
från den stund han börjat framställa frågor om
den unge mannens förhållanden, med stigande
oro lyssnat till hvarje hans svar, och han tala-
de långsamt för att icke genom röstens darr-
ning röja sin själsrörelse.