vekelsegrunder och viule genom nauns död smala ch
pengar? 1. Ja, det medverkade något. D.Detvur
således af tre olika anledningar som ni ville förkorta I
hans lif: för att få pengar; — emedan han var en
a för er. — och för sig sjelt? L. Ja. D. För-
tärrades hans lidanden under sista tiden? LD. Ja,
han lät illa om nätterna. D. Finner ni att af de
tre motiverna det sista ingår till allra minsta del?
L. Ja. det måste man medge. D. Om ni visste att
af hans död ni skulle skörda någon vinst. hade det.
jemte att ni ansåg honom för ert huskors, varit till-
räcklig anledning att atifva honom? L. Ja. kan-
ske det. D. Tillbragte ni nätterna i expeditions-
rummet? bb. Jag skulle ba legat der. men Lysen
sinfuserade rummet så. att jag cj kunde det. D.
Leninades han under den sista natten ensam åt sina
plågor? LL. Ja, D. Sof ni då? Lb. Ja. jag sof
stundtals. D. Lade ni er? L- Ja, på vanligt sätt.
men jag fick inte svfva. D. Lyssnade ni efter om
han var sjuk? HL. Han lät som vanligt. och i fall
han hade ropat på hjelp. hade jag tänkt bistå ho-
nom. D. Den hjelp. som han behöfde. kände ni
val bäst till. ni som gifvit honom gift. Afvaktade
hi hans död? L. Ja. det gjerde jag väl. D. Det
Jåter otroligt att. da ni läg vägg om vägg med ho-
nom. ni var eå likgiltig. att ni ej lyssnade. buru-
vida några Symptomer yppade sig efter det gift ni
gifvit honom? I. När hän ej lät så illa. så trodde
jag att det ej verkat. Orsaken till att jag ej sof.
kom sig at inre rörelse och Lysens stönande.
Vittnena Lindblad och Nils Ersson. hvilka förut
varit i målet hörda. upplyste att de blifvit tillkallade
af Lindbäck; att Lysen varit närvarande då Lind-
bäck lade fram reversen och i vittnens närvaro till.
sperde honom om han erkände sin namnteckning
och sigill under densamma. Då Lysen härtill afgaf
ett jaukande svar. hade Lindbiieck yttrat till vittne-
na: Na så skrif era namn under. Om någon va-
Jura för reversens innehåll hade de ej hört nämnas
och hade sig i öfrigt icke något i saken bekant.
Härefter fingo följande vittnen, af hvilka de fleste
varit i Lindbäcks tjenst anstälde, arfgitya sina be-
rättelser, nemligen: -
Johanaa OÖlsåotter: att hon sedan 1862 på våren.
i egenskap af kanmmarpiga. tjenat hus Lindbäck och
skött Lysen. Lindbäck var mycket noga i sitt hus
och ville hafva allt uträttadt på bestimda tider.
Han var visserligen husbonde, men frun rådde ij sin
sak. Mamsell Agren hade cgt begges förtroende
mer än de andra husmamsciherna. Bysen hade va-
rit besvirlig i huset och sillaluktande.? Angaende
gerveringen sade hon. att hon pligade duka rskym-
ningen. vid hvilken förrättning hon understandom
biträddes af en liten flicka; den sura mjölken togs
oftast in i en terrin och den söta i tillbringare;
mjölken slogs upp då den burits in. men gröten
lades upp i köket. Frun hade frågat vittnet om
Lysön osnyggade mera. när han åt sur mjölk. ty af
denna förlärde han dubbelt nera än af den söta.
och för att Lysen ej skulle se att Lindbäck fick af
den sura. slogs det i ät Lysen af den söta. D. ftill
LJ Var det sur eller söt mjölk som ni slog gilt i?
L. Det var nlltö: D. Hade ni sagt till mansell
Hagsten om mjölk på särskilda tallrikar? Ja. jag
påminde henne för att det ej skulle glömmas bort.
Vittnet hade cj märkt att Lysen fallit Lindbäck
besvärlig. men denne senare hade en gång yttrat
till vittnet: Bevars. hvad din gubbe är dig till be-
svär Vittnet hade blott sett ett thefat med cn
fjäder i på skrifbordet. men ej något på kakelvg-
hen. och på bottnen. som cj syntes. låg kritan.
D. (till Å,) Ni hade ju blott slagit på en knifsudd
gift? Å. Ja, men för öfrigt hade jag blandat med
krita. D. Hvarför gjorde ni det? Å. Emedan
thefatet stod så långt ifrån mig, så blandade jag
upp innehållet med krita.
ittnet hade äfven sett en tallrik i salen uti huf-
vudbyggnaden och en i kökskammaren, men någon
krita hade hon ej förmärkt i dessa rum.
D. anmärkte att L. sålunda till största delen fått
krita på tallrikarne.
På domarens fråga till Ågren, om hon alltid bru-
kade blanda krita i flugvattnet, sade hon att Lind-
bäck gång efter annan lemnat henne tallrikarne
med tillsägelse att fylla på desamma, men att hon
ej gjort det, hvad giftet veträffade, ty detta slog hon
på endast en gång hvart år och ansåg detta till-
räckligt, hvaremot hon ifyllde vatten och krita efter
hand, i mån af behof.
I afseende å skrapningen tillade Lindbäck, att
han hvarje år skrapat thefaten endast två gånger,
och att de sköljdes, när de höstetiden togos bort.
Så väl vittnet som Ågren intygade med bestämd-
het att endast gröna thefat användes för fluggiftet.
Vittnet hade aldrig sett när thefaten späddes på;
ibland hade de varit fyllda, ibland torra, men att
nåvot var bortskrapadt hade vitnet icke någonsin
förmärkt.
Annika Andersdotter. som sedan hösten 1864 va-
rit Iadugårdspiga vid prestgården. hade aldrig sett
riftet tillvedas. J. var ej strivg. hon gjorde som
ou ville. blott hon skötte kreaturen väl. Hon ha-
de aldrig hört att Lystn varit sjuk förr än efter en
resa ; han lade sig tidigt om qvällarne.
Dom. (till L.) Med denna resa menns väl resan
till Carlsforss. och var det efter densanyma som ni
beslöt att taga lifvet af Lysen? IL. Ja.
Vittnet hade sig bekant att ITysån kräktes flera
nätter innan han dog och den sista värst. men det
var ej heller ovanligt att han kräktes om dagarne.
Under sista hösten hade vittnet förmirkt att Lysen
hade uppkastnivgar.
Dom. (till L.) Gar ni ej honom arsenik förr än
ynder hösten? L. Nej. D. Är det bestämdt det?
. Jä.
Anna Lisa Olsdotter hade sedan 1563 såsom köksa
tjenat hos Lindbäck och i allmänhet burit in gröt-
tallrikarne om qvällarne. Angaende mjölken be-
riittade hon detsamma som Johanna Olsdotter- Hon
hade aldrig funnit 1. despotizk. tvärtom beskedlig;
m:ll Ågren åtnjöt företrädesvis familjens förtroen-
de; då L. skulle ut i soekenbud. sade han till i kö.
ket om mat. som han skulle taga med sig till de
futtiga. Ibland skickade han dringen Nils Ersson
med mat. och vittnet hade sig bekant att han bland
annat siändt sängtäcke. hilm. potates m. m. till ett
futtigt folk i Strand. samt att Nils Ersson yuxrit en
gång med mat och 3 gånger med ved till Daniel
Andersson i Huken.
Augusta Olsdutter hade blifvit anställd hos L. i
okt. 1864 såsom ladugardspiga. hade ej hört L. ytt-
ra missnöje med Lysen. och hade ofta funnit L. va-
ra en glad menniska och en ordentlig men ej sträng
husbonde.
Vittnena Nils Larsson och Lars Olsson. hvilka
förut varit hörda. instimde i att Lindbäck gjort alla
rätt. att de ej hade någon kännedom om Lysån varit
besvärlig för IL. ej heller hade de hört denne kla-
ga öfver det besvär, som fattigvården åsamkade
ronom.
Dödgräfvaren Wåxman upprepade till en del det
förut meddelade samtal. som han en gång haft med
L.. då denne talt om fattigvården och sagt att den
var så betungad, men att det skulle blitva bittre,
om blott en och annan ar dem som lågo fattigvår-
den till last, fingo dö.
D. (t. LJ) Altsäg ni då de mått och steg, som ni
sedan skulle vidtaga? IL. Nej. .
Som prestbetyg för Lindbäck och Agren, anteck-
ningar i Silbodals kyrkoböcker rörande nattvards-
rAngen. m. m. skulle förskaftfas samt flera personer
I målet höras. blef detsamma utsatt att ånyo före-
komma i Långelanda den 21 nästkommande decem-
har kl Of Mm.