vekelsegrunder och viule genom nauns död smala ch pengar? 1. Ja, det medverkade något. D.Detvur således af tre olika anledningar som ni ville förkorta I hans lif: för att få pengar; — emedan han var en a för er. — och för sig sjelt? L. Ja. D. Förtärrades hans lidanden under sista tiden? LD. Ja, han lät illa om nätterna. D. Finner ni att af de tre motiverna det sista ingår till allra minsta del? L. Ja. det måste man medge. D. Om ni visste att af hans död ni skulle skörda någon vinst. hade det. jemte att ni ansåg honom för ert huskors, varit tillräcklig anledning att atifva honom? L. Ja. kanske det. D. Tillbragte ni nätterna i expeditionsrummet? bb. Jag skulle ba legat der. men Lysen sinfuserade rummet så. att jag cj kunde det. D. Leninades han under den sista natten ensam åt sina plågor? LL. Ja, D. Sof ni då? Lb. Ja. jag sof stundtals. D. Lade ni er? LJa, på vanligt sätt. men jag fick inte svfva. D. Lyssnade ni efter om han var sjuk? HL. Han lät som vanligt. och i fall han hade ropat på hjelp. hade jag tänkt bistå honom. D. Den hjelp. som han behöfde. kände ni val bäst till. ni som gifvit honom gift. Afvaktade hi hans död? L. Ja. det gjerde jag väl. D. Det Jåter otroligt att. da ni läg vägg om vägg med honom. ni var eå likgiltig. att ni ej lyssnade. buruvida några Symptomer yppade sig efter det gift ni gifvit honom? I. När hän ej lät så illa. så trodde jag att det ej verkat. Orsaken till att jag ej sof. kom sig at inre rörelse och Lysens stönande. Vittnena Lindblad och Nils Ersson. hvilka förut varit i målet hörda. upplyste att de blifvit tillkallade af Lindbäck; att Lysen varit närvarande då Lindbäck lade fram reversen och i vittnens närvaro till. sperde honom om han erkände sin namnteckning och sigill under densamma. Då Lysen härtill afgaf ett jaukande svar. hade Lindbiieck yttrat till vittnena: Na så skrif era namn under. Om någon vaJura för reversens innehåll hade de ej hört nämnas och hade sig i öfrigt icke något i saken bekant. Härefter fingo följande vittnen, af hvilka de fleste varit i Lindbäcks tjenst anstälde, arfgitya sina berättelser, nemligen: Johanaa OÖlsåotter: att hon sedan 1862 på våren. i egenskap af kanmmarpiga. tjenat hus Lindbäck och skött Lysen. Lindbäck var mycket noga i sitt hus och ville hafva allt uträttadt på bestimda tider. Han var visserligen husbonde, men frun rådde ij sin sak. Mamsell Agren hade cgt begges förtroende mer än de andra husmamsciherna. Bysen hade varit besvirlig i huset och sillaluktande.? Angaende gerveringen sade hon. att hon pligade duka rskymningen. vid hvilken förrättning hon understandom biträddes af en liten flicka; den sura mjölken togs oftast in i en terrin och den söta i tillbringare; mjölken slogs upp då den burits in. men gröten lades upp i köket. Frun hade frågat vittnet om Lysön osnyggade mera. när han åt sur mjölk. ty af denna förlärde han dubbelt nera än af den söta. och för att Lysen ej skulle se att Lindbäck fick af den sura. slogs det i ät Lysen af den söta. D. ftill LJ Var det sur eller söt mjölk som ni slog gilt i? L. Det var nlltö: D. Hade ni sagt till mansell Hagsten om mjölk på särskilda tallrikar? Ja. jag påminde henne för att det ej skulle glömmas bort. Vittnet hade cj märkt att Lysen fallit Lindbäck besvärlig. men denne senare hade en gång yttrat till vittnet: Bevars. hvad din gubbe är dig till besvär Vittnet hade blott sett ett thefat med cn fjäder i på skrifbordet. men ej något på kakelvghen. och på bottnen. som cj syntes. låg kritan. D. (till Å,) Ni hade ju blott slagit på en knifsudd gift? Å. Ja, men för öfrigt hade jag blandat med krita. D. Hvarför gjorde ni det? Å. Emedan thefatet stod så långt ifrån mig, så blandade jag upp innehållet med krita. ittnet hade äfven sett en tallrik i salen uti hufvudbyggnaden och en i kökskammaren, men någon krita hade hon ej förmärkt i dessa rum. D. anmärkte att L. sålunda till största delen fått krita på tallrikarne. På domarens fråga till Ågren, om hon alltid brukade blanda krita i flugvattnet, sade hon att Lindbäck gång efter annan lemnat henne tallrikarne med tillsägelse att fylla på desamma, men att hon ej gjort det, hvad giftet veträffade, ty detta slog hon på endast en gång hvart år och ansåg detta tillräckligt, hvaremot hon ifyllde vatten och krita efter hand, i mån af behof. I afseende å skrapningen tillade Lindbäck, att han hvarje år skrapat thefaten endast två gånger, och att de sköljdes, när de höstetiden togos bort. Så väl vittnet som Ågren intygade med bestämdhet att endast gröna thefat användes för fluggiftet. Vittnet hade aldrig sett när thefaten späddes på; ibland hade de varit fyllda, ibland torra, men att nåvot var bortskrapadt hade vitnet icke någonsin förmärkt. Annika Andersdotter. som sedan hösten 1864 varit Iadugårdspiga vid prestgården. hade aldrig sett riftet tillvedas. J. var ej strivg. hon gjorde som ou ville. blott hon skötte kreaturen väl. Hon hade aldrig hört att Lystn varit sjuk förr än efter en resa ; han lade sig tidigt om qvällarne. Dom. (till L.) Med denna resa menns väl resan till Carlsforss. och var det efter densanyma som ni beslöt att taga lifvet af Lysen? IL. Ja. Vittnet hade sig bekant att ITysån kräktes flera nätter innan han dog och den sista värst. men det var ej heller ovanligt att han kräktes om dagarne. Under sista hösten hade vittnet förmirkt att Lysen hade uppkastnivgar. Dom. (till L.) Gar ni ej honom arsenik förr än ynder hösten? L. Nej. D. Är det bestämdt det? . Jä. Anna Lisa Olsdotter hade sedan 1563 såsom köksa tjenat hos Lindbäck och i allmänhet burit in gröttallrikarne om qvällarne. Angaende mjölken beriittade hon detsamma som Johanna OlsdotterHon hade aldrig funnit 1. despotizk. tvärtom beskedlig; m:ll Ågren åtnjöt företrädesvis familjens förtroende; då L. skulle ut i soekenbud. sade han till i kö. ket om mat. som han skulle taga med sig till de futtiga. Ibland skickade han dringen Nils Ersson med mat. och vittnet hade sig bekant att han bland annat siändt sängtäcke. hilm. potates m. m. till ett futtigt folk i Strand. samt att Nils Ersson yuxrit en gång med mat och 3 gånger med ved till Daniel Andersson i Huken. Augusta Olsdutter hade blifvit anställd hos L. i okt. 1864 såsom ladugardspiga. hade ej hört L. yttra missnöje med Lysen. och hade ofta funnit L. vara en glad menniska och en ordentlig men ej sträng husbonde. Vittnena Nils Larsson och Lars Olsson. hvilka förut varit hörda. instimde i att Lindbäck gjort alla rätt. att de ej hade någon kännedom om Lysån varit besvärlig för IL. ej heller hade de hört denne klaga öfver det besvär, som fattigvården åsamkade ronom. Dödgräfvaren Wåxman upprepade till en del det förut meddelade samtal. som han en gång haft med L.. då denne talt om fattigvården och sagt att den var så betungad, men att det skulle blitva bittre, om blott en och annan ar dem som lågo fattigvården till last, fingo dö. D. (t. LJ) Altsäg ni då de mått och steg, som ni sedan skulle vidtaga? IL. Nej. . Som prestbetyg för Lindbäck och Agren, anteckningar i Silbodals kyrkoböcker rörande nattvardsrAngen. m. m. skulle förskaftfas samt flera personer I målet höras. blef detsamma utsatt att ånyo förekomma i Långelanda den 21 nästkommande decemhar kl Of Mm.