bjuder sig; ju äldre adel, ju högre börd, desto
mera okänd är ätten i den närvarande tiden.
Eller hvilken utmärktare personlighet, i stats
mannavärf, i vetenskap och konst, i militärisk
öfyerlägsenhet eller annat andligt företräde,
fluna vi väl hos grefliga ätterna Brahe, Lewen-
haupt, De la Gardie, Oxenstjerna, Stenbock,
Douglas, Schlippenback, Wachtmeister, (der mö-
ter den vördnadsvärde exeellensen Wachtmeister
på Trolle-Ljungby) Bjelke, Gyldenstolpe, Bonde
till. Björnö, Piper, F ich, Posse m. f., tills
vi stanna i de nyare ätterna Anckarsvärd, v.
Platen, Adlercreutz, Adlersparre och Wirsen.
Således af 68 grefliga ätter 6 å 7 utmärktare
personligheter inom ett halft århundrade, och
af dessa flertalet teke af gammal börd.
Inom de friherrliga ätterna är förhållandet
enahanda: Oxenstjerna, Gyllenstjerna, Sparre,
Kurck, Fleming, Bonde, — vi möta ej en enda
ätt, som bevarat namnet af någon större per-
soulighet under sednare tid, mer än Wrede,
Rudenschöld, De Geer, Manderström och ftler-
melin, förrän vi stanna vid de aldra sista, nem-
ligen v. DBeskow, Gripenstedt och Ericson, af
hvilka den förste och siste icke äro ens af ad-
lig börd. Af något öfver 150 ätter bakom
Carl XIV:s tid, således fem personligheter på
detta århundrade, hvilkas namn skola lefva i
vetenskapens eller den allmänna odlingens hi-
Storia.
Ännu mera framstår detta förhållande med
de adliga ätterna. Der möta först namnen:
Lilliehöök af Fårdala, (som icke existerar)
Sparre, Ulfsparre, Soop, Bonde, Natt och Dag,
Walkendorff, Duse, Bure, Krusebjörn, Fincken-
berg, Spåra, Blåfjeld, Giös, Ekestubbe, Ollon-
berg, Torwigge, Teetgren, Tandefelt, Ögnelod,
Zengerlein, Kunckel m. ff. Det är en massa
af namn, hvarom man ej ens hört talas, annat
än i, de fullmakter de utgifvit till isynnerhet
innevarande riksdag. Vi anteckna af de många
namnen: JIljerta, v. Döbeln, Ridderstad, Dahlman,
Gynther, v. IHartmansdorf, Hisinger, af Forsel-
les, är Chapman, af Klint imtilldess vi komma
till Carl NIV:s tid, då vi möta namnen: Skog-
man, Sandströmer, Fåhkrevs och Huss, alla af
ofrälse börd, namn, som kunna nämnas med
aktning bland 728 cj utgångna ätter, men
hvilka likväl förblekua vid sidan af namn, så-
dana som Berzelius, Geijer, Ling, Tegner, Fries,
Agardh, Richert, Fogelberg, bröderne Ericson,
och hvad de heta alla desse män, som verkat
för vår högre kultur i vetenskap och konst och
gnvit glans åt det svenska namnet.
Men — invänder någon — om vi ock med-
gifva att de gamla ätterna numera äro nägot
improduktiva, när det gäller den öfverlägsenhet s
hvarom här är fråga, så hafva dock deras dätte-
fäder inlagt förtjenster om fiderneslandet, som
böra hållas i vördnad, och hvilka böra komma
ättlingarne till godo
Vi vilja ej — för adelns egen skuld — nir-
mare pröfva dessa förtjenster, ty undersöknin-
gen skulle leda derhän, att det långt öfvervä-
gande flertalet af ätter hafva Znga sådana för-
tjenster att åberopa. Men om de funnits, så
mäste man fråga: manne nationen icke har
längesedan derför gifvit full ersättning? Har
icke adeln, under långa tider haft företrädes-
rätt till landets mest lönande och odrmde
embhbeten, äfven utan att uppbära sina platse
med motsvarande personliga cgenskaper? bin
nes det då ingen preskriptionstid för sädana
belöningar? EHer kunua de icke på nägot sitt
expropricras?
Vidare: om en ättefaders förtjenster kunna
fortplanta företräden åt ättlingen, aä måste ock
RT AA AS EA EE n Pr EE AN
Martin träffat nreecelan ctnalt hasaga hlavta avällaa ;
ÖS