dar ärligt för eller emot det nu hvilande repre-
sentations-förslaget).
Detta förslags fader är on af de på en gång
hederligaste och kunnigaste män, som någonsin
sutit i en konungs råd, och hans karaktersfast-
het är öfver allt beröm. På honom, justitie-
statsministern, friherre Louis De Gecr, kan hvar
man fullt lita, och under hans förslag har ko-
nung Carl satt sitt namn samt kan derigenom,
om han med krajpt skafar aktning åt denna
handling och at sitt nan bland sina hofmäån
och sina förtroendeembetsmän, förvärfva sig everl-
delig ära och det vackra tillnamnet Reformator.
Hittills artar sig allt väl i det ojfeutliga. Ty
väl löpa rykten om, att tronföljaren icke skall
vara det kungliga förslaget benägen och att
detsamma skall i största tysthet motarbetas af
ofvannämnde chef för konungens hof; men des-
sa rykten kunna icke vara sanna, utan maste
vara utspridda af illvilja.
Konungen kan och vill ej hemligen eller up-
penbarligen svika sitt kungliga ord och derige-
nom det svenska folket, som ser upp till honom
med ett gränslöst hopp och ser i honom typen
af öppenhjertighet samt svenskmanna tro och
heder.
Detta framgår på det tydligaste af hans tron-
tal. Konungen draperar icke deruti sina tankar
med en mantel af vackra fraser, utan går, så-
som det är hans älskliga och manliga vana,
rättframs till väga. Dessa äro nemligen hans
ord till rikets ständer:
aI främsta rummet tillkommer eder att, efter
samvetsgrann pröfning, fatta det afgörande be-
slutet om 2ntt förslag till folkrepresentationens
ombildning. Det är ett högt anspråk, at en
representation skall, med full frihet i vilja och
handling, sjelf på en annan öfverflytta det äro-
fulla uppdraget att föra ett folks talan. Jag
vänker derföre högt om eder, då jag uttalar
mitt hopp, att I skolen antaga detta förslag, i
hvars framgång jag ser en ökad trygghet för
samhällets lugna utveckling.
Så tänka äfven de 60,090 svenske män af
alla stånd och vilkor som undertecknat reform-
adressen, och de stå såsom en man bakom sim
konungs bestämda och oförtydbara ord. Bredvid
och omkring honom stå äfven hans hela stats-
räd samt de nu till riksdag församlade borgare-
och bondestånden, hvilka, såsom valda af folket,
ock äro dettas rätta representanter.
Vid sådant förhållande, och helst ridderska-
pet och adeln, icke vald af någon, represente-
rar egentligen sitt eget herradöme, samt preste-
ståndet, valdt af blott prester, representerar
egentlige n dessa, borde ingen opposition från
dessa ständ, förutsatt att de hafva Sveriges väl
till sitt förnämsta ögonmärke, ega rum.
Skulle de likväl opponera emot konung och
folk, så kan detta ej ske, utom i deras eyet
intresse och för bevarandet af deras privilegier.
Men genom ett sådant egoistiskt förfaringssätt
skulle de ådraga sig ett svärt ansvar af samtid
och efterverld samt ställa sig såsom ctt slags
stat i staten, hvilket visserligen icke kunde lända
dem till någon varaktig nytta, utan tvertem
göra dem till ett slags svenska frimlingar midt
ibland svenska folket.
Ett särskildt ansvar ådraga sig, utom tvifvel
konungens hoftjolk och förtroende-imibetsmän, om
de nu, likasom under konung Oscars tid, op-
ponera mot konungen, ty 22 veta de med full
visshet, hvad han vill samt att kan icke säger
ett och menar ett annat. - Motarbeta de ändock
sin herres förslag, så hafva de, utan tvifvel,
gjort sig ovärdiga konungens förtroende.
Han måste då visa sig vara, hvad Gustaf den
förste riktigt sade: cdem syenskom höfvas, en
barsker konung och göra regerimgsformen till
en sanning. Enliet 48 af densamma står
konungens hof under dess enskilda styrelse med
full rättighet för honom att häruti förordna
såsom honom godt synes samt att efter sitt be-
hag tillsätta och afsätta alla hoftjenstemän, och
enligt 35 8 regeringsformen kan konungen, utan
dom och ransakning, afskeda alla embetsmäån
som hafva förtroende-sysslor, så snart kan pröf-
var rikets väl det fordra.
) Hvad statsrådet friherre Gripenstedt beträffar,
så torde detta vara utom all fråga. Sedan den ti-
den, då frih. Gripenstedt deltog i propcsitionen om
tryckfrihetens utstrykande ur grundlagarne, har
han nog blifvit mycket förändrad i politiskt atse-
anda Pa d.oc aven,