Några ord om Thomas Frisk och hans funderingar angående representationsfrågan. ön hvar, som uppmärksamt läser Thomas Irisks abref i representationsfrågan, kommer lätt till den öfvertygelsen att det gått Thomas Frisk djupt till sinnes, att han icke blifvit hörd öfver det af regeringen framlagda förslaget, innan det kom till Ständernas kännedom, och att icke hau fått vara med, då fråga blef om detta 9allvarliga hurw, asom vid hvarje försök att tillämpa den allmänna meningens åsigter och önskningar rörande samhällets inre politik utgör pröfvostenen för dessas verkliga halt och värde. Men huru grundlig kännare af våra egna och andra länders politiska institutioners historia Thomas Frisk än må vara, torde allmänheten icke räkna säsom någon förlust att han icke tillhörde h. exe. hr justitie-statsministerns förtrogne i frågan. Någon förhoppning synes väl vara förhanden att Thomas Frisk, om han blifvit på samvete tillspord, skulle hafva haft svårt att förneka att den wallmänna meningen, rörande representationsreformen är så mogen, att detta huru verkligen borde komma under statsmannens pröf