Några ord om Thomas Frisk och
hans funderingar angående repre-
sentationsfrågan.
ön hvar, som uppmärksamt läser Thomas
Irisks abref i representationsfrågan, kommer
lätt till den öfvertygelsen att det gått Thomas
Frisk djupt till sinnes, att han icke blifvit hörd
öfver det af regeringen framlagda förslaget, in-
nan det kom till Ständernas kännedom, och att
icke hau fått vara med, då fråga blef om detta
9allvarliga hurw, asom vid hvarje försök att
tillämpa den allmänna meningens åsigter och
önskningar rörande samhällets inre politik utgör
pröfvostenen för dessas verkliga halt och värde.
Men huru grundlig kännare af våra egna och
andra länders politiska institutioners historia
Thomas Frisk än må vara, torde allmänheten
icke räkna säsom någon förlust att han icke
tillhörde h. exe. hr justitie-statsministerns för-
trogne i frågan.
Någon förhoppning synes väl vara förhanden
att Thomas Frisk, om han blifvit på samvete
tillspord, skulle hafva haft svårt att förneka att
den wallmänna meningen, rörande representa-
tionsreformen är så mogen, att detta huru
verkligen borde komma under statsmannens pröf-