press har blifvit lika så stortalande son vär. Rebellstaternas biskopar hafva nekat att uppläsa böner för republikens president, och derför hafva de också fått troppa af, med den tillsägelse, att de kunua gå hvart de vilja och bedja i för hvem de behaga. Invånarne i en af sydstaterna ha till och med gatt så långt, ati de arresterat unionssoldater och inför domstol tilltalat dem för mord, derför att de under kriget skjutit ihjäl rebellsoldater; för detta skämt ro nämnde invånare en varning, och skämtet har ej sedermera förnyats. Lee har icke blitvit skjuten, men hans vänner hafva gjort honom till skolmästare. Stephens har fått nåd tillika med Yrexholm, den siste sckreteraren i de konfedererades skattkammare. Den blodtörstige skräddaren från Tennessee har försäkrat en deputation från Syd-Carolina att det icke är meningen att på något sätt pima Jefterson Davis, och att man ej heller törstar efter hans blod, ja, han lät till och med första, att om också Davis dönunes skyldig ait dö, så skall det icke vara omöjligt för honom a ändock erhålla nåd. Vi fråga nu om sådana scener finnas ofta beskrifna i verldshistorien? De obetydligaste revolutioner i Puropa hafva upplöst sig i strömmar af blod, och äfven den hunpna resningeni Irland 1848 åtföljdes af dödsdomar, som likväl sedermera förändrades till deportation. Franska lagen har blott ett struft för dem, hvilka bära vapen mot sitt eget land, eller bistå upproriska på något sätt — den dömer till döden. Osterrikes sätt att be handla såkallade rebeller visades alltför c7 räsligt genom exekutionerna vid Arad, för att det nu skulle behöfva vidare omordas. I Amerika har det varit en uppresning af den mest omfattande art, som kostat nationen mycket blod och penningar att undertrycka; men der har man icke sett nägra exekutioner, icke ett straft har blifvit ådömdt för någon politisk förbrytelse, och troligen stannar det vid en ransakning, som mera tjenar till en varning för kommande generationer, än för att straffa revolutionens ledare. Detta skådespel egnar sig att visa Kuropas ationer hur mycken styrka ett land eger, hvars institutioner grunda sig på folkets vilja. I farans stund uppsatte folkets patriotism en gigantisk arme och utrustade den på bästa sätt med fullständig krigsmaterick Det ögonblick striden slutades upplöstes armen så att landet genast erhöll lättnad från dess betungande underhåll, och den upplöstes i den fasta öfvertygelsen att sydstaternas folk alltför väl hade känt deras makt, för att vidare våga underskatta den. Samma patriotism som hittills visat sig ifarans stund skall också framdeles utgöra amerikanska folkets kraft, då den allmänna säkerheten botas. Alan här icke straffat rebellerna derför att den nation, som visat sig ega eu sidan makt och styrka på slagfältet, ser sig I stånd att lemna några Individers tiendtligheter åt glömskan och förnktet. I absoluta monarkier göra konungarne till cn heder att aflifva dem, som på något sätt hotat deras troners bestånd, I länder der folket SUYr finns icke någon sådan heder, tv ett helt folk kan aldrig vara elakt och blodtörstigt. De kunna visserligen i ett ögonblick af häftiga passioner ropa på hämnd och straff, men dessa känslor äro ögonblickliga och försvinna för den ädlare känsla som bjuder att förlåta och utöfva barmhertighet. Den engelska tidningen tillägger följande sens moral: För oss är det möjligt att i dessa dagar visa samma storstuthet mot Irland som presidenten Johnson visat sydstaterna. Här är det lyckligtvis ingen strattsom skiljer de båda Jänderna, ingen särskild menniskorace, hvars rättsanspråk uppväcka tvister. — Här är det endast fråga om kyrkan och landets lagar, om de utom landet boende Irländska godscgarne och om sjelfstyrelsen. Hvarför kunna icke vi tillata Irlands folk att sjelfva föreskrifva de medel, som iro nödvändiga för att bota det onda hvaraf de lida, att hafva hvilkeg kyrka de behaga och de lagar de sjelfva tycka bäst förenliga med deras ställning? Perigenom skulle vi frälsa oss sjelfva från den svåra nödvändigheten att tid efter annan behöfvåa vända våra vapen mot gamla ballad-sängerskor och några svaga entusiaster, som sträfva efter martyrdomen.