press har blifvit lika så stortalande son vär.
Rebellstaternas biskopar hafva nekat att upp-
läsa böner för republikens president, och der-
för hafva de också fått troppa af, med den till-
sägelse, att de kunua gå hvart de vilja och
bedja i för hvem de behaga. Invånarne i en af
sydstaterna ha till och med gatt så långt, ati
de arresterat unionssoldater och inför domstol
tilltalat dem för mord, derför att de under
kriget skjutit ihjäl rebellsoldater; för detta skämt
ro nämnde invånare en varning, och skämtet
har ej sedermera förnyats. Lee har icke blit-
vit skjuten, men hans vänner hafva gjort honom
till skolmästare. Stephens har fått nåd tillika
med Yrexholm, den siste sckreteraren i de kon-
federerades skattkammare. Den blodtörstige
skräddaren från Tennessee har försäkrat en de-
putation från Syd-Carolina att det icke är me-
ningen att på något sätt pima Jefterson Davis,
och att man ej heller törstar efter hans blod,
ja, han lät till och med första, att om också
Davis dönunes skyldig ait dö, så skall det icke
vara omöjligt för honom a ändock erhålla nåd.
Vi fråga nu om sådana scener finnas ofta
beskrifna i verldshistorien? De obetydligaste re-
volutioner i Puropa hafva upplöst sig i ström-
mar af blod, och äfven den hunpna resningeni
Irland 1848 åtföljdes af dödsdomar, som likväl
sedermera förändrades till deportation. Franska
lagen har blott ett struft för dem, hvilka bära
vapen mot sitt eget land, eller bistå upproriska
på något sätt — den dömer till döden. Oster-
rikes sätt att be handla såkallade rebeller visades
alltför c7 räsligt genom exekutionerna vid Arad,
för att det nu skulle behöfva vidare omordas.
I Amerika har det varit en uppresning af den
mest omfattande art, som kostat nationen mycket
blod och penningar att undertrycka; men der
har man icke sett nägra exekutioner, icke ett
straft har blifvit ådömdt för någon politisk för-
brytelse, och troligen stannar det vid en ran-
sakning, som mera tjenar till en varning för
kommande generationer, än för att straffa revo-
lutionens ledare.
Detta skådespel egnar sig att visa Kuropas
ationer hur mycken styrka ett land eger, hvars
institutioner grunda sig på folkets vilja. I fa-
rans stund uppsatte folkets patriotism en gigan-
tisk arme och utrustade den på bästa sätt med
fullständig krigsmaterick Det ögonblick striden
slutades upplöstes armen så att landet genast
erhöll lättnad från dess betungande underhåll,
och den upplöstes i den fasta öfvertygelsen att
sydstaternas folk alltför väl hade känt deras
makt, för att vidare våga underskatta den.
Samma patriotism som hittills visat sig ifarans
stund skall också framdeles utgöra amerikanska fol-
kets kraft, då den allmänna säkerheten botas. Alan
här icke straffat rebellerna derför att den nation,
som visat sig ega eu sidan makt och styrka på
slagfältet, ser sig I stånd att lemna några Indi-
viders tiendtligheter åt glömskan och förnktet.
I absoluta monarkier göra konungarne till cn
heder att aflifva dem, som på något sätt hotat
deras troners bestånd, I länder der folket SUYr
finns icke någon sådan heder, tv ett helt folk
kan aldrig vara elakt och blodtörstigt. De
kunna visserligen i ett ögonblick af häftiga
passioner ropa på hämnd och straff, men dessa
känslor äro ögonblickliga och försvinna för den
ädlare känsla som bjuder att förlåta och utöfva
barmhertighet.
Den engelska tidningen tillägger följande
sens moral: För oss är det möjligt att i dessa
dagar visa samma storstuthet mot Irland som
presidenten Johnson visat sydstaterna. Här är
det lyckligtvis ingen stratt- som skiljer de
båda Jänderna, ingen särskild menniskorace,
hvars rättsanspråk uppväcka tvister. — Här är
det endast fråga om kyrkan och landets lagar,
om de utom landet boende Irländska gods-
cgarne och om sjelfstyrelsen. Hvarför kunna
icke vi tillata Irlands folk att sjelfva föreskrifva
de medel, som iro nödvändiga för att bota det
onda hvaraf de lida, att hafva hvilkeg kyrka de
behaga och de lagar de sjelfva tycka bäst för-
enliga med deras ställning? Perigenom skulle
vi frälsa oss sjelfva från den svåra nödvändig-
heten att tid efter annan behöfvåa vända våra
vapen mot gamla ballad-sängerskor och några
svaga entusiaster, som sträfva efter martyr-
domen.