Den amerikanska republiken.
I en engelsk tidning läsas följande helsosam-
ma refiektioner:
Förenta Staterna, som i sitt närvarande skick
icke bestått ens ett århundrade, hafva i Enoropa
varit betraktade som ett slags parveny, hvars
historia, lagar och tillständ icke voro värda att
studeras eller undersökas. Det euda som man
1 England före kriget fåt ett klart begrepp om,
var att amerikanska folket icke hade någon mo-
nark, att slafverict var tolereradt och att en
utmärkt bomull producerades. Upproret betrak-
vades som en imaturlig följd af de republikan-
ska imstitutionerna. Man kunde icke vänta att
de som voro si okunniga i folkets historia
skulle kunna göra sig reda för orsakerna till
kriget. Nationens hjelpkällor voro okända, och
deraf kom sig att en stor del at cngelska fol-
ket visade sympathi för slafveriet, i den tro att
rätten var på dess sida, och att de ända i si-
tå stunden trodde på sydstaternas frumgång,
under det att rebellerna blefvo slagna på alla
punkter af det stora slagfältet,
Afven efter den väckelse som de erböllo
genom sydstatschefen Lees kapitulation och hela
upprorets förqväfvande, yttrade sig okunnighe-
ten om. Åmerika i de olycksbädande profetior,
som oupphörligt utgingo och hotade att öfver-
flygla Jandet. Södern förutspåddes att blifva
ett annat Polen. Ala söderns gentlemen —
och i södern var hvarenda hvit en gentleman
— skulle nödgas taga sin tillflykt till Mexiko
för att förstärka Maximilians arm6, negrerna
skulle blifva egare till de konfiskerade egendo-
marne, och ett förfärligt elände skulle bli följden.
Den blodtörstige skräddaren från Tennessee (så
kallades gemenligen republikens president, skulle,
också enligt profetiorna, uppträda på ett fasa-
väckande sätt. Lee skulle skjutas, Longstreet
halshuggas, vice presidenten Stephens lefvande
imuras i ett hvalf under en sjö och sydstats-
presidenten Jefferson Davis — ack! huru rö-
rande har icke en af våra kolleger framställt
denna tadelfria patriot med utstungna ögon och
hans fru slitande sitt hår af förtviflan. Det är
mycket dramatiskt och effektrikt, men det felas
sanning 1 denna upprörande teaterrepresentation.
Södern har icke blifvit något Polen. Rebel-
lerna erhålla, den ena efter den andra, heders-
poster, de göra fullkomligt sina koustitutionella
rättigheter gillande, de visa på allt sätt sitt
hat och sin vedervilja för negrerna, och deras