Den amerikanska republiken. I en engelsk tidning läsas följande helsosamma refiektioner: Förenta Staterna, som i sitt närvarande skick icke bestått ens ett århundrade, hafva i Enoropa varit betraktade som ett slags parveny, hvars historia, lagar och tillständ icke voro värda att studeras eller undersökas. Det euda som man 1 England före kriget fåt ett klart begrepp om, var att amerikanska folket icke hade någon monark, att slafverict var tolereradt och att en utmärkt bomull producerades. Upproret betrakvades som en imaturlig följd af de republikanska imstitutionerna. Man kunde icke vänta att de som voro si okunniga i folkets historia skulle kunna göra sig reda för orsakerna till kriget. Nationens hjelpkällor voro okända, och deraf kom sig att en stor del at cngelska folket visade sympathi för slafveriet, i den tro att rätten var på dess sida, och att de ända i sitå stunden trodde på sydstaternas frumgång, under det att rebellerna blefvo slagna på alla punkter af det stora slagfältet, Afven efter den väckelse som de erböllo genom sydstatschefen Lees kapitulation och hela upprorets förqväfvande, yttrade sig okunnigheten om. Åmerika i de olycksbädande profetior, som oupphörligt utgingo och hotade att öfverflygla Jandet. Södern förutspåddes att blifva ett annat Polen. Ala söderns gentlemen — och i södern var hvarenda hvit en gentleman — skulle nödgas taga sin tillflykt till Mexiko för att förstärka Maximilians arm6, negrerna skulle blifva egare till de konfiskerade egendomarne, och ett förfärligt elände skulle bli följden. Den blodtörstige skräddaren från Tennessee (så kallades gemenligen republikens president, skulle, också enligt profetiorna, uppträda på ett fasaväckande sätt. Lee skulle skjutas, Longstreet halshuggas, vice presidenten Stephens lefvande imuras i ett hvalf under en sjö och sydstatspresidenten Jefferson Davis — ack! huru rörande har icke en af våra kolleger framställt denna tadelfria patriot med utstungna ögon och hans fru slitande sitt hår af förtviflan. Det är mycket dramatiskt och effektrikt, men det felas sanning 1 denna upprörande teaterrepresentation. Södern har icke blifvit något Polen. Rebellerna erhålla, den ena efter den andra, hedersposter, de göra fullkomligt sina koustitutionella rättigheter gillande, de visa på allt sätt sitt hat och sin vedervilja för negrerna, och deras