de namnen på nästan alla chirurgiska instru-
menter, och dessutom egde jag tillräcklig kän-
nedom om mineralogi, ädla stenar, antiqviteter
och kuriosa, för att kunua draga nytta deraf.
Alltså hade jag för dessa studier att tillga alla
dokuwmenter, jag kunde önska.
En af mina vänner, Aristide de Carpentier,
en lärd fornforskare, farbror till kompositören
med sanma namn, cgde och eger ännu ett an-
tiquitetskabinett, som kommer de kejserliga mu-
sceruas tje ustemiän att dö af afund. Der till-
bragte jag och min son hela dagar, för att In-
hemta namn och data, hvaraf vi sedan skick-
ligt begagnade oss. Carpentier hade lärt mig
mycket och bland annat angilvit olika känne-
tecken, hvarpå man kunde igenkänna vissa
gamla medaljer, med utplånad prägel: mynt
från Trajani, Marcei Aurelii och Tiberii dagar
voro mig lika be kanta som ett femfranesstycke.
— Såsom gammal make kunde jag lätt öppr
ua ett ur, och detta med en hand, så att jag
säg fabrikantens namn i boctten- Dermed var
konsten färdig och min son sörjde för de
öfriga. t
Men hvad som gjorde oss största nysta, var
utan gensägelse den förmåga att med en enda
blick uppfatta en mängd föremål, som min son
isynnerhet egde i högsta fullkomlighet. Vid
inträdet i ett rum var en enda blick nog för
honom att öfverskåda alla der befintliga före-
mål, liksom de smycken åskådarne buro på sig,
såsom berlocker, nålar, lorgnetter, solfjedrar,
broscher, ringar Se.
(Ports.)